”Yrkeslärare kompetensutvecklar i möten mellan arbetsliv och elever”

Utvecklingen av kraven på arbetskraft kan gå snabbt. I samma takt som fordonsflottan i Sverige ställs om från bränsle- till elbilar förändras kraven på bilmekaniker. Inom VVS, el, vård och omsorg förändras standarder, metoder, material och teknik som ställer nya krav på yrkeskunskaperna.

– Det ingår som ett lärandemål i yrkeslärarutbildningen att man ska kunna identifiera sina kompetensbehov och kunna utveckla sin kompetens när man kommer ut i undervisningen, säger Per Andersson, professor i pedagogik vid Linköpings universitet, som med olika perspektiv forskar om hur yrkeslärare skaffar sig, bibehåller och uppdaterar sin yrkeskunskap.

– Ämneskunnandet i teoretiska ämnen är mer i fokus medan yrkeskunnandet hamnar i skymundan. Att hålla sig uppdaterad om vad som händer inom sitt yrkesområde, veta vilken kunskap som är relevant och faktiskt tillgodogöra sig den är en utmaning för yrkeslärare.

”Tydligt behov av fortbildning”

Bland annat har Per Andersson tillsammans med forskarkollegan Susanne Köpsén fått svar från över 800 yrkeslärare på enkätfrågor om lärarnas kompetensutveckling och låtit observera och intervjua 30 yrkeslärare från de 12 nationella yrkesprogrammen. Syftet med intervjustudien, som publicerades 2018–2019, var att undersöka hur kunskap och erfarenhet överförs mellan skola och arbetsliv, hur de processerna kan möjliggöra yrkeslärares lärande och hur de påverkar yrkesundervisningen.

– Behovet av fortbildning är tydlig för just yrkeslärare eftersom utvecklingen går snabbare där än i de flesta andra ämnen. Matematiken ändrar sig inte jättemycket från år till år, men i ett yrke kan teknikskiften ändra förutsättningarna på kort tid och arbetsmoment uppdateras löpande.

Som lärare måste man förhålla sig till förväntningarna från arbetslivet, vad det står i kursplanen och vilket innehåll man har i utbildningen. Även om man har kontakt med och håller sig uppdaterad om det lokala arbetslivet ska man som lärare utbilda även bredare för hela Sveriges arbetsmarknad. Inom vården är det generella mer likt det lokala, men i industrin kan det vara stor skillnad. En av huvudfrågorna som lärarna svarade på var hur de gör för att hålla sig uppdaterade inom yrket.

– Vi var angelägna att förstå hur överföringsprocessen från arbetslivet till skolan gick till, hur det än gick till. Kurser, läsande och konferenser förknippas med fortbildning och kompetensutveckling, men vi visste att lärarna höll sina kunskaper och färdigheter uppdaterade på väldigt många sätt. Lärandet i arbetet anade vi var en viktig del eftersom det inte finns tid för formell fortbildning, och studien bekräftade det.

APL värdefullt

Arbetet med APL, elevernas arbetsplatsförlagda lärande, och arbetsplatsbesök av olika slag visade sig vara värdefullt.

– För de flesta kom kunskapsöverföringen spontant när lärarna följde med sina elever till en arbetsplats eller hälsade på och följde upp APL-verksamheten. Då kunde läraren studera och hämta aktuell information om nya rön och ny teknik.

– Ett sätt som vissa yrkeslärare höll sig uppdaterade är att de själva tar uppdrag inom arbetslivet vid sidan av läraryrket. Där får de inte spetskunskaper, men de kan hålla yrkeskunnandet uppdaterat. Vissa lärare på skolor med uppdrag för näringslivet kunde ta på sig uppdrag som eleverna inte alltid klarade av, men som lärarna kunde slutföra och såg som en chans till att behålla och utveckla sitt yrkeskunnande.

– Även när arbetslivet besöker skolan i olika sammanhang, exempelvis är det vanligt att restaurangprogrammet ordnar besök av kockar, visade sig besöken också vara värdefulla för yrkeslärarna. Och när elever delade erfarenheter från sina arbetsplatser fick lärarna samtidigt information och nyheter som bidrog till en överblick av vad som händer lokalt eller i hela landet.

Institution, disposition och situation

I sina analyser av studierna om kompetensutveckling delar Per Andersson upp förutsättningarna för kompetensutveckling inom yrkesämnena beroende av faktorerna institution, disposition och situation: hur myndigheter, skolor och arbetsgivare organiserar, vilken drivkraft läraren har själv och vilken livssituation läraren befinner sig i. Alla tre faktorer har betydelse, men lärarens egen drivkraft påverkar mycket eftersom yrkeslärare ofta arbetar mer självständigt. Per Andersson ser ett problem med att kompetensutvecklingen inte är tydligt organiserad för yrkeslärare.

– Att det ligger hos läraren själv, att det beror på den egna drivkraften vilka möjligheter man får att fortbilda sig och hur man tar tillvara de möjligheter som ges, gör att de som inte har så stark drivkraft inte har samma chanser att utveckla sin kompetens på ett sätt som undervisningen kräver. I slutänden kan just de lärarnas elever drabbas.

En oväntad upptäckt i intervjustudien var hur bristen på kompetensutveckling kunde förändra strukturen på undervisning och arbetsfördelning.

– De erfarna lärarna fick ta hand om de mer grundläggande kurserna i början av utbildningen, medan de nya lärarna som nyligen varit verksamma i yrket undervisade om mer kvalificerat yrkeskunnande som krävde spetskompetens. Det var paradoxalt på ett sätt, men samtidigt krävs en särskild lärarkompetens för att introducera yrkeselever under den första tiden – och de nyrekryterade lärarna har aktuell yrkeskompetens.