”Ta tillvara lekens rörelse och barns omtolkningar i undervisningen”

På avstånd såg Ebba Theorell sina söner leka krig i en park. Hennes barn lekte ofta den här typen av lekar vilket störde henne men den här gången, utan ljudet från leken, blev barnens rörelser tydliga och framstod som något hon aldrig sett tidigare. Barnen hoppade, gjorde piruetter, samspelade och gjorde avancerade rörelser. Tidigare hade Ebba reagerat som de flesta andra vuxna när barn leker krig.

– Jag var kritisk och skeptisk av flera anledningar och undrade varifrån det där kom? Vi som är så fredliga i vår familj!

För att se rörelserna bättre och förstå mer om krigslekens mekanismer började hon filma leken. Nyfikenheten och viljan att förstå sina söner och andra barns situation och utveckling ökade när hon studerade filmerna där det tydligt framgick att koordination och rörelser var mer komplicerade och centrala för leken, än hon uppfattat tidigare. Hon tittade också närmare på ena sonens tecknande som under en period nästan uteslutande var varianter på en stridsrobot, hjältekaraktären Optimus Prime från filmerna Transformers.

– I filmerna är robotarna maskiner, men teckningarna uttryckte starka mänskliga känslor, tolkade jag det som. Teckningarna berättade om något annat än det dramatiska och våldsamma som filmerna handlade om och det väckte frågor om karaktären, vad den kan göra och vad den egentligen betydde för min son.

Att nyfikenheten tog över känslan av motvilja mot krigsleken berodde även på hennes och andra vuxnas ensidigt negativa reaktioner. De allra flesta föräldrar och pedagoger var fördömande och ofta förbjudande.

– Hur upplever barnen en så kraftfull negativitet från vuxna? Att knappt någon försvarade krigslekarna var kanske inte så förvånande, men någonstans också frånvaron av vuxnas intresse för vad nya generationer kan förändra och lägga till i krigslek, hur barn utmanar stereotyper, säger Ebba Theorell som är konstnär och pedagog i grunden och har forskat och undervisat på Stockholms universitet och olika lärarutbildningar sedan 2000.

Filmandet väckte många frågor och övergick så småningom till att bli forskning i form av doktorandstudier som omfattar bland annat 80 timmars möten med intervjuer av barn och vuxna och cirka 60 timmars film med barns lek varav 12 timmar har kodats och analyserats noggrant.

Samtidigt som slutsatserna från forskningen lett till många nya frågeställningar är Ebba Theorell i dag övertygad om att det finns flera värden för barns lärande och utveckling i krigsleken. När barn låtsas att de slåss och krigar krävs lekdeltagarnas hänsyn till sina egna och andras rörelser, att de tar in platsen där de leker och analyserna av rörelsemönster, samtal och känslouttryck visar att de förhåller sig på ett direkt sätt till omvärlden.

– Jag hoppas att fler lärare kan ta tillvara lekens rörelse och barns omtolkningar i undervisningen, säger Ebba Theorell som upptäckte att en nyckel till att förstå vuxenvärldens avståndstagande och ointresse var att titta närmare på hur vuxna uppfattar krigslek och vad tidigare forskning säger om det. Att få olika perspektiv på vuxnas uppfattning, perception, av barnens lek och hur den uppfattningen kan förändras. Som den gjorde för henne själv när hon såg leken på avstånd och sedan filmade den.

– Perception är både biologisk och kulturell. Att uppleva med sina sinnen: huden, seendet, lukten. Det är en biologi som vi inte kan komma från och samtidigt har vi den kulturella aspekten: vår kulturella perception är färgad av allt som vi har varit med om, samhällsnormer, den kultur vi verkar i, säger Ebba Theorell som hittade ledtrådar i forskning från bland andra filosofen Marx Wartofsky.

Wartofsky menar att en kollektiv perception, flockperception, utvecklas över tid och att den gör det svårt att upptäcka vilka stereotyper som lärare och föräldrar omedvetet upprätthåller. Ebba tror också att vuxna bör bli mer uppmärksamma på språkliga hierarkier där kroppsliga uttryck ofta underordnas verbala uttryck – vilket kan försvåra för vuxna att förstå barn.

Perspektiv som med ett kalejdoskop

I sin forskning kom Ebba fram till att de vuxnas reaktion var omedelbar på ett kulturellt plan:

– Det är mycket farligt med krig och då blir slutsatsen att det är fult med krigslekar och att de ska stoppas så fort det går. De här lekarna avfärdas ofta på ett omedelbart sätt som något dåligt. Därför blir de här lekarna, som verkar vara mycket viktiga för barnen, inte ens något man börjar sätta sig in i som vuxen. Men vad händer om vi istället börjar visa intresse och har en förväntan om att nya generationer lägger in nya meningar och tolkningar i dessa lekar?

Ebba menar att det som pedagog är viktigt att känna till många olika slags beskrivningar av perception för att kunna växla mellan dem beroende på sammanhang. Hon jämför med hur ett kalejdoskop ändrar mönster och nyanser av färger när man vrider det – på motsvarande sätt kan man få olika perspektiv på barns lekande när man aktivt ändrar perspektiv.

– Det präglar både min forskning och mina slutsatser att det behövs många olika perspektiv för att förstå lek och krigslekar. Jag har i detta arbete fokuserat mest på dansteoretiska perspektiv för mina studier. Men också maskulinitetsteori, lekteori, filosofi och perceptionsteori.

De två övergripande forskningsfrågorna för Ebbas forskning har dels varit vilka estetiska dimensioner som kommer till uttryck i små barns krigslek, dels vad som framträder om krigsleken analyseras genom en dansteoretisk ram. Ebba har fokuserat på hur en rörelse kan uppstå och upplevas av den som utför den, men också hur uttrycket i rörelsen kan analyseras och upplevas av någon som betraktar den som rör sig.

Språket har också analyserats: exempelvis hur barnen uppmanar varandra att utföra eller förbättra en rörelse, hur de delar och tillsammans bygger upp scenarier och även hur ljudeffekter kopplas till rörelserna.

Ett konkret exempel på hur en krigslek visar sig innehålla element som döden, livet, det goda och det onda, men också att barnen med ord berättar om rörelserna och att barnen samspelar, är analysen av en film med sex femåringar som leker Star Wars utomhus. Ebba beskriver aktiviteten som kaotisk och svår att hinna filma. ”Barnen springer över stora ytor, tempot är högt och rörelserna stora. Samtal, rytmer och formationer uppstår i olika moment av leken.”

Det är tydligt att det handlar om lek där barnen kan skifta mellan att vara ”onda” och ”goda” och att en fiktiv fara, en grop i marken som kallas dödshålet, efter ett tag hamnar i centrum för rörelserna som bildar en rytmisk formation runt gropen som kan beskrivas som en ”koreografisk mittpunkt”.

Karaktärerna blir impulsgivare

Ebbas intervjuer med barnen visar att platsen har inflytande över vilken lek som barnen väljer. Barnen föredrog generellt stora ytor som inbjuder till mycket rörelser och egna associationer.

– En plats bidrar med sin specifika karaktär, säger Ebba Theorell.

– Detaljer som lekställningar, höjder eller träd, men också ljud blir musikaliska impulser som påverkar barnens rörelser och lek. Betong, trä, plåt och element som vatten, gräs, grus eller sand öppnar för olika tolkningar och berättande.

Av analysen av leken framgår också att det i leken är viktigt att ha kännedom om de olika Star Wars-karaktärernas stil och vilka rörelsekvalitéer och rörelsemönster som de olika karaktärerna har. För leken kan karaktärerna fungera som en slags rörelsetriggers, impulsgivare, som leder in till undersökande och lärande av olika rörelsekvalitéer och uttryck.

– När barnen kliver in i karaktärerna undersöker de hur de rör sig och kommunicerar med varandra på olika sätt. Det finns ett värde i att som lärare ha en kunskap om karaktärer, filmer och dataspel som inspirerar barnen för att förstå lekens ofta komplexa betydelser och undersökningar, säger Ebba.

”Jag tror att barnen skulle kunna bidra mer till förändring om vuxna blir mer fingertoppskänsliga och tar vara på deras förmåga och vilja att leka. Vi bör hjälpa till att skapa möjligheter att ta vara på vad barnen kan tillföra samhället och utveckla världen.”

En faktor i krigslek som vuxna kan reagera negativt på är låtsasvapen. Men Ebba ser i filmerna hur svärd och andra leksaksvapen används skickligt och nästan aldrig snuddar de andra i leken, även om det kan ske av misstag någon gång. I likhet med forskaren Michael Polanyis teorier om ”den blindes käpp” som förnimmelseutvidgare, som ett verktyg som förlänger kroppen, tolkar Ebba det som att pinnarna, svärden och andra leksaksvapen även fungerar som ett förlängt känselspröt som ökar kontaktytan med omvärlden. Leksaksvapnen används ofta som en del av rörelserna där de ger kraft till vridna rörelser som snurrar och piruetter.

En av många paralleller till forskning om dans är att barnen i krigsleken ofta har en uppmärksamhet på rörelsens estetiska uttryck och, precis som professionella dansare, har flera perspektiv på hur de själva och andra i leken rör sig.

Tips att be barnen filma leken

Ett konkret sätt att börja ta tillvara på de didaktiska möjligheter som krigslek kan ge är att dokumentera den, att filma, fotografera, be barnen filma leken och att anteckna, för att ge möjlighet till analys i efterhand. Enligt Ebba ger detta många uppslag till estetiska och didaktiska förslag som rör bland annat dans, språk, bild och musik, men också möjligheter att se hur barn utmanar stereotyper.

– I analysen kan man som lärare få chansen att lära sig mer om vad barn skapar, hur och vad de lär sig och om hur gruppens och barnens egna processer utvecklas för att sedan komma med förslag på aktiviteter som leder vidare.

Vilket lärande är specifikt för krigslek och hur kan vi som vuxna relatera till det i vår undervisning?

– Leken handlar om låtsasaggressivitet och inte om riktiga konflikter. Vi behöver som vuxna lära oss mer om att se skillnad i låtsasaggressivitet och aggressivitet. Det fiktivt riskfyllda och hotfulla intensifierar spänningen, närvaron och det jag kallar den kinestetiska musikalitetens olika skikt i leken. Att känna hur långt en rörelse kan nå, att balansera kroppen, att se vilka rörelser en grop kan ge upphov till, hur snabbt man kan svara på en kamrats rörelse eller förutsäga kamraternas rörelser kräver en stor, komplex och nyanserad kunskap om rörelse som just krigsleken utvecklar. Min tydligaste slutsats är att vi som vuxna i alla didaktiska sammanhang, behöver anlägga ett mycket större fokus på hela kroppens och rörelsens enorma betydelse för lärande, och för att sätta sig i dialog med världen.

Referenser och lästips

Kraus, A., & Theorell, E. (2022). Kinestetisk musikalitet har en central roll i barns lärande. Skolverket.
www.skolverket.se/skolutveckling/forskning-och-utvarderingar/artiklar-om-forskning/kinestetisk-musikalitet-har-en-central-roll-i-barns-larande

Theorell, E. (2021). Kraft, form, transformationer : Om kinestetisk musikalitet och kroppsvärldande i pojkars krigslek (PhD dissertation, Institutionen för de humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnenas didaktik, Stockholms universitet).
urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-198024

Theorell, E. (2023). Se krigsleken (1). Lärarförlaget.
lararforlaget.se/fklass-fritids/bocker/se-krigsleken