”När leken än uppstår kan den bli en del av undervisningen”

När och var leken än uppstår på förskolan – initierad av barn eller vuxna – kan den bli en del i förskolans undervisning. Det är slutsatserna av ett omfattande forskningsprojekt med studier med förskollärare, rektorer, utvecklingsledare och barn från flera förskolor som lett till teorin lekresponsiv undervisning som också har börjat praktiseras på vissa förskolor. Forskarna inom projektet tog vara på tidigare forskning och projektets studier för att dra slutsatser om hur lek och undervisning kan förhålla sig till varandra i förskolan.

– I dag finns ett krav på undervisning i förskolan och då är det rimligt, givet förskolans historia och tradition, att den inte exkluderar lek och förpassar lek till mellanrummet mellan någon sorts undervisningsaktiviteter, säger Niklas Pramling som ledde forskningsprojektet och som menar att det är nödvändigt att hitta sätt att arbeta med undervisning som inkluderar lek för att förskolan fortfarande ska vara förskola.

Forskningsprojektet bakom teorin om lekresponsiv undervisning leddes av Niklas som är verksam vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande vid Göteborgs universitet.

– Det krävdes bidrag från olika forskningstraditioner och discipliner som exempelvis kommunikationsforskning, utvecklingsforskning, pedagogik, didaktik, psykologi och filosofi för att analysera och dra slutsatser om hur undervisning och lek kan och bör förhålla sig till varandra, säger Niklas som ser ett behov av att forska mer om lek och undervisning på förskolan.

– Lek förstås ofta inte som något att lära sig, men det vi ser i forskningen är att barn kan ha svårt att både ta sig in i pågående lekar och att bidra till dessa, att delta i lek.

Ställer krav på förskollärare

Den teori som Niklas och hans forskningskollegor kommit fram till, lekresponsiv undervisning, ställer en rad krav på förskolans lärare som ska praktisera undervisning och lek på det sätt som visat sig fungera för att inkludera fler i leken och undervisa inom leken.

– Helt avgörande är att de vuxna, lärarna, är responsiva på lekens premisser och bidrar till leken snarare än försöker göra om leken till något annat, icke-lek. För lekresponsiv undervisning är en viktig del av professionskunskapen som lärare att kunna delta och bidra till lek.

– När leken än uppstår kan den bli en del av undervisningen, men läraren behöver se vilka roller som kan och bör läggas till och sedan delta i stället för att avbryta och fråga. Leken kan till exempel bli en del av undervisningen i matematik genom att ett moment läggs till där något behöver räknas ut för att leken ska fortsätta.

Kan behöva hjälp att komma vidare

Att inkludera alla i leken och hjälpa barnen att komma vidare i favoritlekarna kan också vara lärarens uppgift.

– Vissa lekar gillar barn särskilt mycket och leker ofta. Den kan lekas på samma sätt, men när det tar stopp och man inte kommer vidare kan läraren föra in något nytt: om man leker affär kan man lägga till något om var maten kommer ifrån. Något barn kanske kan vara bonden eller chauffören som kör varorna till affären. Eller så kanske någon dyker upp som ska sätta upp skyltar i affären? På så vis får barnen hjälp med att leka favoritleken, utveckla den och få med flera i leken.

På de förskolor som tillämpar lekresponsiv undervisning i dag utforskar lärare och rektorer metoder och praktiska anpassningar för att få undervisningen att fungera i praktiken.

– Exempelvis har arbetslag kommit överens om att fördela roller för att kunna genomföra undervisningen. En är ”lekare” medan någon annan passar telefonen, sköter lämning och hämtning och så vidare. Det kan bli väldigt ryckigt om läraren blir avbruten – en förutsättning är den vuxnes deltagande.

Niklas Pramling uppmuntrar också till observation som ett sätt att utveckla undervisningen och leken i förskolans verksamhet.

– Lärarna berättar också att de ser värdet i att någon i arbetslaget observerar medan andra deltar i leken. Att dokumentera med läsplattans kamera och sedan tillsammans titta på aktiviteten och hur deltagarna agerar är väldigt lärorikt och utvecklande.

”Leken kan till exempel bli en del av undervisningen i matematik genom att ett moment läggs till där något behöver räknas ut för att leken ska fortsätta.”

Fri lek inte lika med fria från vuxna

Samtidigt som lek kan vara en del av undervisning och lärande betonar Niklas Pramling att lek inte får reduceras till endast ett medel för undervisning.

– Lek fyller många funktioner för barn och de behöver leka såväl utan vuxna som med vuxna. Det är inte heller möjligt för vuxna att alltid vara med, och inte heller önskvärt – barn gör andra erfarenheter och övar på andra saker, till exempel att själva lösa konflikter och reda ut vad och hur de ska leka, än när vuxna finns med och kan stötta dem med de sakerna.

– Samtidigt är det viktigt att reflektera över på vad sätt lek är ”fri” och vad det innebär. Lek är inte fri från erfarenheter – för att kunna delta i en lek behöver man veta vissa saker. Pågår en lek utifrån exempelvis filmen Frost behöver man, för att kunna delta, veta något om berättelsen och vilka karaktärer som ingår så att man kan ta en roll som fungerar inom lekens ram.

– Lekens frihet kan förstås både som ”fri från” och som ”fri att”. Vanligtvis tänker vi på fri lek som att barnen är fria från de vuxna, personalen. Men viktigare är att lekdeltagare är fria att ta lekar i oväntade riktningar. Och den friheten kan de ha såväl med som utan vuxna – helt beroende på hur de vuxna deltar och har inget med att de vuxna är vuxna att göra. Det är också viktigt att vara alert på att vissa barn mer eller mindre konsekvent kan bli marginaliserade och uteslutas från lek när det är tid för fri lek, om inte vuxna är närvarande. Så fri lek är på ett sätt en bra ambition, men behöver problematiseras, säger Niklas Pramling.

Internationellt finns ingen etablerad teori som direkt motsvarar lekresponsiv undervisning, men forskning som ligger nära har sitt ursprung i Australien och har lett till teorin conceptual play, men då används leken mer specifikt för naturkunskap och bygger på dramatisering. Den nederländske forskaren Bert van Oers har också fått genomslag för teorier om lek och undervisning, men för grundskolan. I Sverige har Gunilla Lindqvist vid Uppsala universitet också arbetat med drama för att kombinera lek och undervisning.

Referenser och lästips

Magnusson, M. (2024) ”Tänk om”: Lekresponsiv undervisning om skriftspråkskunskap i förskoleklassen. Forskning om undervisning och lärande, 12(1), 27–46.
https://doi.org/10.61998/forskul.v12i1.22915

Pramling, N., & Wallerstedt, C. (2019) Lekresponsiv undervisning – ett undervisningsbegrepp och en didaktik för förskolan. Forskning om undervisning och lärande, 7(1), 7–22.
https://forskul.se/tidskrift/volym-7-nummer-1-2019/lekresponsiv-undervisning-ett-undervisningsbegrepp-och-en-didaktik-for-forskolan/

Wallerstedt, C., & Pramling, N. (2023). Att arbeta lekresponsivt. Gleerups.
https://www.gleerups.se/universitet-och-hogskola/lararutbildning-forskola/att-arbeta-lekresponsivt-p51109411