Lek och undervisning i förskolan: vad säger forskning och läroplan?

Vilken roll lek ska ges i förskolan har varit i fokus för forskning inte minst sedan undervisning infördes som begrepp i förskolans uppdrag. Bland forskare och lärare går en skiljelinje mellan att införliva undervisningen i leken, med vuxna som deltagare, och att inte använda barns lek för syften utanför leken självt.

Av: Johan Boström

Publicerat 2024-04-29

Läroplanen för förskolan slår fast att undervisning ingår i förskolans uppdrag och ska ”stimulera och utmana barnen med läroplanens mål som utgångspunkt och riktning”.

Lek lyfts också fram i läroplanen som ”grunden för utveckling, lärande och välbefinnande”, men i de över trettio punkterna med mål för förskolan nämns lek endast en gång. Frågan om lekens roll i förskolans undervisningsbegrepp framstår för många som öppet för olika tolkningar. Men vad säger forskningen om förhållandet mellan lek och undervisning? Mycket är samstämmigt, men det går en skiljelinje mellan uppfattningen att lek kan införlivas i undervisningen med vuxna som aktiva i leken och att barns lek inte bör användas för syften utanför leken självt.

Att lek är en grundläggande aktivitet för att barn ska utvecklas och lära är de allra flesta överens om. Friedrich Fröbel är en av de tongivande pionjärerna för förskolepedagogik sedan han grundade tyska Kindergarten i början av 1800-talet. Hans pedagogiska ambition för små barn var delvis banbrytande, men baserad på egna och andras erfarenheter, idéer och filosofi snarare än empirisk forskning i dagens mening. Han delade bland annat upp leken i ”fri lek” och lek med redskap i olika material och geometriska former som syftade till att utveckla kunskap hos barnen. Uppdelningen i så kallad fri lek och lek där vuxna initierar eller deltar har varit omdiskuterad och föremål för forskning sedan länge. En populär definition av fri lek i dag är att den är initierad av barnen, men många forskare problematiserar begreppet eftersom forskning visar att lek på barnens villkor kan vara exkluderande och ojämlik och inte alls upplevas som ”fri” av alla deltagare.

”Skapandet av imaginära situationer”

Lev Vygotskijs idéer om undervisning och lärande spreds till forskarvärlden i större skala när de blev tillgängliga på engelska under 1960-talet och citeras flitigt i forskning om undervisning och lärande i dag. Hans teorier handlar i korthet om att lärande sker i samspel med omgivningen och inte är en oberoende individuell process. Han menade också att ett barns inlärning främjas av bra kontakter med vuxna förebilder och att lek är ”skapandet av imaginära situationer” och omfattar en inre process hos barn med idéer, känslor och fantasi som drivande i leken. Vygotskij lyfter fram leken som mycket betydelsefull för barns utveckling i förskoleåldern och det finns exempel på senare empirisk forskning, exempelvis David Woods, som stöder hans teorier.

Friedrich Fröbel och Lev Vygotskij har bägge spelat stor roll för förskolepedagogiken med sina ideér om undervisning och lärande.

Förskolans pedagogiska uppdrag har förändrats och utökats sedan 1990-talet, men begreppet undervisning infördes i uppdraget först när Läroplanen för förskolan 2018, Lfpö 18, började gälla 2019. Till skillnad från tidigare formuleringar om lek som exempelvis dåvarande utbildningsdepartementets beskrivning 2010 av lek som ”spontan, lustfylld och frivillig” och att den ska ske ”på barnens villkor” står det i Lfpö 18 att barnen ska ges förutsättningar ”både för lek som de själva tar initiativ till och som någon i arbetslaget introducerar” och att vuxna kan leda och delta i leken. Det står också i läroplanen att vuxna med en ”aktiv närvaro” kan ”stödja kommunikationen mellan barnen samt förebygga och hantera konflikter”. Läroplanen indikerar också att det är förskollärare som ansvarar för undervisningen, förskolepersonalens aktiva handlande, men att alla lämpliga vuxna kan delta i undervisningen.

Lekbaserad didaktik

Med utgångspunkt från att undervisningsbegreppet skulle stärkas i förskolan inleddes 2016 ett omfattande forskningsprojekt, Lekbaserad didaktik – att vidareutveckla förskoledidaktisk teoribildning i samverkan mellan forskare och förskollärare, som leddes av Niklas Pramling, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet.

En grundläggande slutsats från projektet var att lek kan användas i undervisningen och ske gemensamt av förskollärare och barn, ledda av vuxen, till skillnad från att vuxna på förskolan ger instruktioner för lek som barnen sedan ska förhålla sig till eller att undervisningen tar upp ämnen från lekintresset. Projektet hänvisar också till forskning som visar på nackdelarna med lek utan deltagande av vuxna eftersom den kan vara ojämlik och uteslutande när exempelvis vissa barn inte får utrymme att vara medskapare.

Inom det forskningsprojektet presenteras begreppet ”responsiv lek” som ställs i kontrast till ”lekbaserad undervisning”. I stället för att förskolan endast utgår från barnens intressen för undervisningens teman, exempelvis dinosaurier, och undervisar i naturkunskap med fossiler och dinosaurier i fokus, kan en lek om dinosaurier eller att hitta fossiler initieras av förskollärare som också deltar och leder leken. Lek kan bli en del av undervisningen när den uppstår oavsett vem som initierar den, men förutsättningen är ett aktivt deltagande av en vuxen som kan deltaga och leda utan att barnens handlingsutrymme upplevs som begränsat. Vem som initierar leken har mindre betydelse än att leken tas tillvara för undervisningen. Niklas Pramling utvecklar teorierna om lekresponsiv undervisning i en av våra artiklar här.

”Leken har inget mål utanför leken självt”

Samtidigt finns uppfattningen hos forskare att lek inte bör användas för andra syften än lekens egenvärde. Forskarna Monica Nilsson, docent i förskoledidaktik, Robert Lecusay, docent i pedagogik och Beth Ferholt, docent i early childhood education, ECE, menar i en artikel från 2017 att lek är kreativitet i handling och har inget mål eller syfte utanför leken självt. De hänvisar till bland andra filosofen Hans-Georg Gadamers teorier om lek och spel som de tolkar betonar lekens egenvärde. Samtidigt problematiserar de utgångspunkten att lek och lärande är uppdelat och ser i stället att lärande kommer ur lek och utforskande. De föreslår att utgå från barnens intressen och ger ett exempel på hur barns spontana intresse för en fågel under en promenad blir utgångspunkten för ett utforskande om att flyga där lärarna visar en film om en varmluftsballong och låter barnen experimentera med egna ballonger fyllda med luft, vatten respektive sand.

I en senare artikel från 2018, som också tar avstamp i förskolans ökade pedagogiska uppdrag, utvecklar Robert Lecusay och Monica Nilsson tillsammans med Karin Alnervik, doktor i pedagogik, resonemanget kring lek och undervisning i förskolan. I artikeln Undervisning i förskolan: Holistisk förskoledaktik byggd på lek och utforskande anser de att det är en ”riskfylld balansakt” att koppla undervisning till lek och motsätter sig att vuxna annekterar och försöker använda barns lek för syften utanför leken självt. ”Lek är ett tillstånd som skapar känsla av glädje och frihet där processen, inte produkten är poängen”.

Efterlyser mer forskning

Forskarna skriver att ”när man kopplar lek till lärande av förutbestämda (av vuxna önskvärda mål) då upphör det att vara lek”, men konstaterar att lärande och utveckling sker i, eller blir en effekt av lek är något annat än att vuxna har vissa avsikter för barns lek. Forskarna menar också att vuxna kan leka tillsammans med barn och både lära lekkonsten av barn och själva bidra till lekandet.

Forskarna efterlyser att undervisning får en annan innebörd än förmedlingspedagogik och vill se en ”holistisk förskoledidaktik byggd på lek och utforskande”. De menar att förskolans mål bör vara ett flexibelt och dynamiskt kunskapsskapande som drivs och uppstår i olika lärprocesser. Robert Lecusay, Monica Nilsson och Karin Alnervik efterfrågar också mer forskning inom området.

Referenser och lästips