”Varför tror man fortfarande att ´yrkeskunnigheten sitter enbart i handen?´”

Mycket av kunnandet inom de yrkesområden som gymnasiets yrkesutbildningar riktar sig mot finns samlat i texter: manualer, instruktioner och flödesscheman.

– Jag kan läsa de texterna, men jag förstår dem inte, medan yrkeseleverna använder dem på olika sätt i arbetet, säger Viveca Lindberg som är professor emerita i komparativ ämnesdidaktik vid Stockholms universitet. Hon menar att forskningen i Sverige generellt är eftersatt inom yrkesdidaktik och att det finns många föreställningar om vad det innebär att undervisa om och lära sig ett yrkeskunnande, medan det saknas grundläggande kunskaper för att kunna dra slutsatser som kan bidra till att utveckla undervisningen.

– När vi talar om teoretiseringen av yrkesutbildningarna så har det oftast tolkats som att man införde så kallade kärnämnen, svenska, matematik och så vidare, på 1990-talet. Men även yrkesämnena har blivit så komplexa att en del av yrkeskunnandet finns i olika typer av texter som också blir ett slags redskap som eleverna förväntas kunna använda. Därför krävs i dag att eleverna kan läsa specifika typer av texter inom de olika programmen. Yrkeslärare som jag har intervjuat konstaterar också att eleverna inte kan få hjälp av svensklärarna att läsa och förstå, utan att det också krävs ett yrkeskunnande och en förståelse för yrkesområdets terminologi, liksom för innebörden i de specifika begrepp som används. Det kunnandet har yrkesläraren, men sällan svenskläraren.

”Kultur vi måste ändra på”

– Tyvärr visar forskning att det också förekommer att yrkeslärare fortfarande försöker befria eleverna från läsning – att de läser eller talar om för eleverna vad de ska göra i stället för att presentera och introducera eleverna till de texter som de behöver kunna läsa och tolka. Det finns dock också yrkeslärare som faktiskt gör just det.

– Det är en av de frågor som väcks i förhållande till hur vi ska tänka kring vad som representerar ett godkänt betyg. Arbetsgivare, kunder och klienter förväntar sig att elever som har godkända betyg ska kunna utföra de arbetsuppgifter som ingår när de kommer ut i arbetslivet. Bland uppgifterna ingår också att de ska kunna läsa och tolka vanligt förekommande yrkestexter. Om eleverna får tro att det räcker med godkänt, E, så binder de ris åt egen rygg. Det är en uppfattning och kultur som vi måste ändra på.

Fascinerades vid handledningen

Viveca Lindborg är i grunden pedagog och har arbetat med yrkesutbildning sedan 1970-talet i Finland. Både med lärarutbildning för vissa yrkesområden och undervisning på yrkesprogram. När hon handledde yrkeslärare tillsammans med behöriga yrkeslärare fascinerades hon av den kompetens som blev synlig då yrkeslärarna handledde studenterna. Lärarna hade ämneskunskapen, kopplingen till arbetslivet och förmågan att urskilja vad som var svårt för eleverna i undervisningen av yrkeskunnandet.

– Det var jättefascinerande och det lärarna gjorde var superintressant! Men när jag sedan skulle planera undervisningen baserat på de kurser som yrkeslärarutbildningen omfattade och välja kurslitteratur upptäckte jag att det inte fanns särskilt mycket forskning om just yrkesutbildning i Finland. Mina sökningar i Sverige visade sig inte heller ge något vidare resultat och då väcktes intresset att forska själv.

– Jag ville forska mer om yrkesutbildning som skolform och var bland annat särskilt intresserad av den här transformationen som elever genomgår då de kommer från grundskolan och under de år utbildningen pågår innan de får sin yrkesexamen. När de kommer in så är de ganska grundskolemässiga, lite lekfulla och har kanske en uppfattning att det är läraren som de ska tillfredsställa. Men i kontakten med arbetslivet utvecklar de så småningom en ny identitet kopplad till sina blivande yrken. Det blir tydligare för dem att det finns förväntningar på dem när de lämnar skolan för yrkeslivet.

Behörigheten en utmaning

Viveca Lindberg ser ett stort värde i att läraren resonerar med eleverna om vad som är viktigt att kunna och att eleverna förstår att betyget godkänt med dess nuvarande innebörd inte är nog.

– Om jag lämnar in en trasig bil till en verkstad så ska fordonsmekanikern kunna bedöma vad det är för fel på den och reparera den och det kan inte ta hur lång tid som helst. Om jag behöver service eller vård så förväntar jag mig att personalen tar ansvar och kan det som behövs för att hjälpa mig.

Sedan cirka 30 år har Viveca Lindberg lett och deltagit i forskning om yrkesdidaktik ur många aspekter och inom flera olika yrkesområden. Bedömning, skriftspråklighet, lärlingstraditionen, arbetsplatsförlagd undervisning, och återkoppling är några exempel på vad forskningen har handlat om.

En utmaning inom yrkesutbildningen är att andelen behöriga yrkeslärare på gymnasiet är lägre jämfört med övriga gymnasielärare. 2023 var andelen behöriga lärare i yrkesämnen 57 procent jämfört med 79 procent för övriga ämnen på gymnasiet.

– Den grundläggande frågan vad ett yrkesämne egentligen är besvaras olika under tid och det sker återkommande ommöbleringar av kursplaner och förutsättningar för undervisningen och vad som gör en lärare behörig. Som lärare blir det svårt att förhålla sig till det och i praktiken kan det leda till att en yrkeslärare som är behörig i ett ämne efter Skolverkets förändringar slutar vara behörig i det. Kanske blir läraren istället behörig i ett annat yrkesämne?

Behövs längre sammanhållande undervisning

En annan utmaning för yrkesämnena är att undervisningen planeras efter en norm som inte är anpassad för de ämnena. Undervisningstiden för yrkesämnena var tidigare hela eller halva arbetsdagar, men trots att yrkesprogrammen förlängdes, från två till tre år när kärnämnena tillkom, uppfattar lärare att tiden är mindre för yrkesämnena.

– Tiden blev kortade till vanliga lektionstider, 40- eller 80-minuterspass. De pedagogiska och didaktiska förutsättningarna för att lära ungdomar ett yrke har saboterats eftersom det behövs längre sammanhållande undervisning! Maskiner ska göras i ordning, alla verktyg ska plockas fram. Hur långt hade eleven hunnit förra gången när arbetet avslutades? Vilka är de personliga inställningarna på maskinen? Vad hinner man göra på restaurangprogrammet under en eller två timmar, jämfört med vad som måste göras under en arbetsdag? Det är ganska stor skillnad.

”Speciella utmaningar för yrkeslärarutbildningar”

När det gäller yrkeslärares särskilda utmaningar publicerades 2022 en enkätstudie med 280 yrkeslärare på flera olika skolor runtom i Sverige som bland annat svarade på vilka utmaningar som de uppfattade som störst i sin yrkesutövning. De fyra största utmaningarna var möjligheterna att hjälpa elever i behov av särskilt stöd, begränsad budget för kompetensutveckling, hög arbetsbelastning och låg motivation hos eleverna.

– Många av utmaningarna är speciella för just yrkeslärarutbildningar. Att det inte finns goda förutsättningar att ge särskilt stöd till enskilda elever är inte så konstigt på yrkesutbildningar eftersom läraren måste ha en överblick av alla när eleverna arbetar i en verkstad, i ett kök eller med flera fordon. När det gäller kompetensutvecklingen så är det också ett typiskt problem för lärare som kanske är ensamma eller väldigt få på en skola och som ska yrkesutbilda inom något som är relativt smalt och utvecklas snabbt. En studiedag som skolan eller kommunen arrangerar för att passa många passar egentligen få och just fortbildning inom ämneskunskapen måste yrkeslärarna klara själva.

Mot begreppet ”skoltrötthet”

Viveca Lindberg vänder sig mot begreppet ”skoltrötthet” för att beskriva en av yrkesutbildningens utmaningar. I grund och botten handlar det om att öka elevens förståelse för varför ett visst kunnande behövs, menar hon.

–  Från forskningen vet vi att arbetslivet har förväntningar på eleverna efter utbildningen och att yrkeslärarna är medvetna om det. Det gör att både lärare och elever måste förhålla sig till vad som betyget godkänt representerar. I en studie svarade en yrkeslärare på frågan vad en elev som har lägsta godkända betyg från El- och energiprogrammet kan göra i arbetslivet att den ”är användbar som kabeldragare”. Tyvärr ligger det något i det som väcker många frågor!

För att stärka kopplingen mellan skola och arbetsliv och ge eleverna praktisk erfarenhet inom sitt yrkesområde är det obligatoriskt med så kallat arbetsplatsförlagt lärande, APL, för alla elever på yrkesprogram. Det kan också vara ett sätt att bidra med insikter till eleverna om vilka möjligheter skolans undervisning ger, men enligt Viveca Lindberg skiftar kvalitén mycket mellan skolor och arbetsplatser, lokalt och regionalt. Formellt är det rektorn som ansvarar för att alla elever får APL-platser, men uppgiften delegeras vanligen till en eller några yrkeslärare eller till en lärlingskoordinator.

– Säkerhetsaspekter kan bli avgörande för vilka arbetsplatser som blir valbara istället för kvalitetsaspekter som har med arbetsuppgifternas innehåll att göra.

”APL kan sporra eller bromsa lärandet”

Baserat på en undersökning av forskarkollegan Ingela Andersson, om vad elever tycker är viktigt när de väljer arbetsplats för APL, skrev Viveca Lindberg och Ingela Andersson en artikel som publicerades 2022.

– Det visade sig stämma överens med tidigare undersökningar om vad vuxenelever prioriterade för utbildning på 1970-talet: medan en del tyckte att det är viktigast att öka chanserna att få jobb, för andra att man får möjlighet att öka sitt yrkeskunnande, och en grupp elever har ett socialt motiv: de vill framför allt trivas på sin arbetsplats.

– APL kan sporra eller bromsa lärandet beroende på vad eleven är ute efter och vad arbetsplatsen erbjuder. Problematiskt kan det bli när man som elev inte förstår att det måste finnas en ömsesidighet. Är man missnöjd med att bara få göra väldigt enkla saker och då inte utför dem bra så kan det leda till att man inte får de mer stimulerande och lärande uppgifterna. APL kan i bästa fall hjälpa en elev att förstå att den måste leverera för att öka möjligheterna att få som den vill.

Att veta vad som resulterar i yrkeskunnande, hur yrkeskunnande kan transformeras till utbildningsinnehåll, står högt på Viveca Lindbergs prioriteringslista för forskning inom yrkesutbildning. Hon menar att det inte alltid räcker med beskrivningar i ord för att beskriva yrkeskunnandet. Inte heller kan man slå fast att en viss typ av uppgifter, som att hitta fram till en viss svetsteknik med en viss metod, alltid leder till ett visst yrkeskunnande.

– Vi behöver på olika sätt synliggöra vad det innebär att vara yrkeskunnig för att också ge en rimligare bild till eleverna vad de går in i när de väljer ett yrkesprogram.