Så kan en stökig skrivprocess bli viktig för lärandet

Som elev i skolan upplevde Mindy Svenlin att grupparbeten i skrivande ibland kändes orättvisa och ojämlika.

– Någon drev skrivandet framåt och någon annan lutade sig tillbaka och åkte snålskjuts. Men samtidigt fanns det något alldeles särskilt med att skriva tillsammans som jag ville utforska när jag fick chansen som doktorand, säger Mindy Svenlin som är forskare vid Åbo akademi. Hennes doktorsavhandling utgår från ett musikalprojekt med 35 elever från två svenskspråkiga gymnasieskolor i Finland.

Lärare och regissör ledde eleverna

Eleverna fick under drygt ett år mötas och tillsammans på workshops skriva manus, öva på framförandet med sång och instrument och framföra musikalen på flera föreställningar med publik. Två lärare och en regissör ledde elevernas arbete och Mindy Svenlin deltog som forskare och dokumenterade framför allt arbetet med att ta fram manuset för den två timmar långa musikalen. När hon beskriver hur arbetet med att utveckla manuset gick till använder hon begreppet ”flytande förståelse av kollaborativt skrivande” som hon inte ser som en statisk aktivitet.

– Jag menar att kollaborativt skrivande – att skriva tillsammans – kan vara både en väldigt specifik aktivitet som exempelvis att fyra personer sitter samlade kring ett dokument som alla bidrar till och att det är allas ansvar. Men det kan också vara ett mer individuellt skrivande där en person skriver texten, men i ett sammanhang som på något sätt omfattar andra.

”Öppet förhållningssätt”

Mindy Svenlin menar att det finns ett värde i att hålla öppet för vilka redskap och resurser som används och när idéskapandet och skrivandet och andra delar av processen äger rum i förhållande till varandra.

En annan slutsats är att det som visade sig fungera väl i elevernas gemensamma skrivande också kan tillämpas på annat skrivande.

– Ett öppet förhållningssätt till den yttre inramningen av det gemensamma skrivandet kan vara ett produktivt sätt att närma sig vilken skrivuppgift som helst i klassrummet, oavsett om den är individuell eller kollaborativ.

– På så vis kan elever uppmuntras till spontan samverkan och att ge och ta stöd av varandra.

Mobilspel gav nya perspektiv

Ett exempel från projektet och elevernas undervisning, när något oväntat bidrog till skrivandet, var elevernas intresse för att spela på sina mobiler.

–  En skrivgrupp började diskutera ett mobilspel och som lärare kan det vara naturligt att uppfatta det som något annat – något som inte är kopplat till skrivuppgiften. Men det visade sig att diskussionen om spelet bidrog med ett nytt perspektiv i manusskrivandet. Att eleverna fick prata om spelet ledde dem till nya tankar och ett annat fokus som sedan syntes i manuset.

– Mobilspelet var en rätt otippad deltagare som dök upp där och det är ett bra exempel på hur undervisningen kan tjäna på att se skrivandet som ganska brett och rörigt: att vi inte behöver låsa oss fast vid vissa faser som att först planera, sedan skriva och sedan redigera – eller att skrivandet enbart innebär att få ner text till ett dokument.

Trestegsmodell för skrivprocessen

Mindy Svenlin har både som lärare och forskare sett att skrivprocessen i klassrummet kan bli uppdelad som en trestegsmodell med planerandet, skrivandet och redigerandet, men menar att en definition av skrivprocessen som ska uppfylla vissa kriterier kan missgynna undervisningen.

– Som lärare och pedagoger och forskare kan vi gynnas av att ha en ganska tillåtande syn på vad gör vi när vi skriver tillsammans. Ibland sitter vi alla och hovrar över ett dokument, ibland skriver en elev och tar in impulser från andra deltagare. Men det är fortfarande att skriva tillsammans.

– Skrivandet behöver inte vara tre tydliga steg utan det kan börja mitt i – man kanske börjar mitt i en mening och så jobbar man vidare därifrån och det är okej att det får vara så. Jag tror att det är värdefullt att försöka frångå det här ”antingen eller” och istället se det som att det rör på sig.

”Mer-än-mänskliga”

I sin forskning utgår Mindy Svenlin från att fokus flyttas från vad skrivande är till vad skrivande gör och hur texten blir till i olika sammanhang. Inte bara eleverna räknas som aktiva i skrivprocessen, utan också sådant som skrivtekniska hjälpmedel, var man skriver, stämningar och känslor – något som Mindy Svenlin beskriver som det ”mer-än-mänskliga”.

I praktiken innebär det att skrivande inte förstås som något som sker enbart i huvudet på en individ, utan som något som uppstår i mötet mellan många olika aktörer. När elever skriver tillsammans på ett musikalmanus påverkas skrivandet till exempel av musikens tempo, rummets energi, kroppsliga rörelser, digitala verktyg och samspelet i gruppen.

– Vi kan inte veta vilka deltagare som kommer att skjutsa skrivandet vidare. Som lärare behöver vi ibland gå in och få eleverna tillbaka till uppgiften, men vi vet från min och annan forskning att det som till synes är något helt annat ändå kan vara en del av skrivprocessen.

Fokus på skrivplanering

För att stötta eleverna att skriva kreativt tillsammans ser Mindy Svenlin möjligheter att ge utrymme för processen innan själva skrivandet.

– Det är inte så mycket forskat om det, men vi vet att elever över lag ägnar väldigt lite tid åt att faktiskt tänka om och planera sin text. Jag tror att man som lärare kan skapa utrymme för undervisning där fokus är enbart på planering. Det kan vara en traditionell tankekarta, eller så kan man ta sig utanför klassrummet så att det rumsliga är annorlunda och kan sätta igång andra tankar. Det gäller förstås både kollaborativt och individuellt skrivande.

Skrivandet är fortsatt i fokus för Mindy Svenlins forskning och bland annat handlar det just nu om akademiskt skrivande.

– Det finns så många aspekter: kognitiva processer, kreativa processer och förstås produkten av skrivandet. Just nu är aspekter på AI intressant och ett exempel på att både lärare och elever behöver stöttning av forskningen i undervisningen. Som för all pedagogisk och didaktisk forskning måste den vara förankrad i klassrummet.