Så olika använder nordiska lärare litteratur i undervisningen

I en omfattande studie i de nordiska länderna analyserades över 290 timmars förstaspråksundervisning i 111 klasser med elever i årskurs 7. Dessutom besvarade över 700 lärare från Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island en enkät om varför och hur de arbetar med skönlitteratur i undervisningen. Studien är en del av läsforskaren Anna Nissens forskning om vilken typ av skönlitterära texter som används i undervisningen och hur de används i de olika länderna. Hon ville också ta reda på om och hur lärarna främjar förmågan att förstå och tolka skönlitteratur, så kallad litterär kompetens. Undersökningen visade på många likheter länderna emellan, men också överraskande skillnader.

– Gemensamt för undervisningen i alla fem länder är att lärarna använder skönlitteratur för att främja läsförståelse och för att ge positiva läsupplevelser, men det finns tydliga skillnader i hur undervisningen går till, vilken typ av texter som används och vad lärarna prioriterar i undervisningen, säger Anna Nissen.

Mer tid i Danmark

– Exempelvis pekar enkätsvaren på att lärarna i Danmark i mindre grad än lärare i de övriga nordiska länderna tycker att det är viktigt att använda skönlitteratur för att utveckla läsförståelse. Samtidigt verkar danska lärare vara de som oftast låter sina elever diskutera texter och svara på frågor om det som de har läst. Det är arbetssätt som kan hjälpa eleverna att förstå det de har läst. I enkäten uppgav de danska lärarna att skönlitteratur främst användes för att lära sig om andra människor.

Anna Nissen tror att anledningen till att texterna diskuteras mer och att danska elever får svara på frågor om vad de har läst bland annat beror på tillgång på tid.

– Man har ganska mycket mer undervisningstid i förstaspråksundervisningen i Danmark, mest bland de nordiska länderna. Det kan också vara så att man har olika traditioner för undervisningen i de olika länderna. Att danska elever ofta får diskutera skönlitteratur stämmer väl överens med Pisas elevenkät. Den har bland annat visat att elever i Danmark, Sverige och Norge oftare än de i Finland och på Island får diskutera skönlitterära texter i grupp.

Använder olika texter

En annan tydlig skillnad mellan undervisningen är vilken typ av texter som används. I Sverige användes ofta en hel tonårsroman och texten var i fokus under hela lektionen. En vanlig lektion i ett svenskt klassrum innebar att eleverna läste eller lyssnade på texten, diskuterade den i grupper och sedan helklass. I Finland hade lektionerna ofta flera olika fokus, där läsning fanns med som en separat aktivitet utan direkt koppling till det övriga lektionsinnehållet.

– Det var intressant att det gemensamma arbetet med en tonårsroman var så vanligt i Sverige – att man läser samma text och jobbar med den tillsammans, konstruerar en förståelse av den tillsammans – något som främjar läsförståelse – i videoobservationerna såg vi inte så mycket av just detta i de andra länderna.

Mer genredrag i Norge

När det gäller särdrag i undervisningen sticker Norge ut genom att lärarna där arbetar mycket med genrer och genredrag.

– Norska lärare använde skönlitteratur för att exemplifiera hur en novell är upplagd och man pratar om öppna slut, metaforer, hur stilfigurer kan användas och så vidare på sätt som vi inte alls såg i svenska klassrum.

Undervisningen på Island skiljde ut sig genom att texterna ofta utspelade sig i en isländsk miljö med koppling till landets kulturarv.

Anna Nissen, som själv varit lärare i gymnasiet, hoppas att lärare som tar del av hennes forskning ska förstå att undervisning med skönlitteratur kan se olika ut. Hon vill också ge möjlighet för lärare att spegla sin undervisning i andras.

– Mycket som lärare tar för givet om skönlitteratur i undervisning visade sig inte vara det och jag tror att lärare kan lära av varandra. Att arbeta med kortare texter, vilket var vanligt i Norge, kan vara bra om man vill analysera en text på djupet och till exempel prata om den dramaturgiska kurvan. Arbete med kortare skönlitterära texter skulle vi gärna kunna se mer av i svenska klassrum. I Sverige var det vanligt att eleverna fick arbeta med en och samma sak ganska länge, medan en norsk lektion ofta bestod av flera korta uppgifter. Det ena behöver inte vara bättre än det andra. Däremot kan det vara viktigt både för svenska och norska lärare att reflektera över varför de lägger upp sina lektioner på ett visst sätt.

Olika syn på styrdokument

Andra skillnader mellan länderna handlade bland annat om synen på styrdokumenten. Danskarna ansåg att kursplanerna inte alls var så viktiga som exempelvis finländarna och framför allt svenskarna gjorde. Sverige utmärkte sig också med generellt mindre läsning i läxa.

– Man är nog lite mer rädd för att ge läxor i Sverige, men kanske bör man tänka om? Det finns uppgifter som är väldigt svåra att lösa om man inte har stöttning av en vuxen och därför inte ska ges som läxa, men så kanske det inte är med läsning av skönlitterära texter på svenska?

I Anna Nissens doktorsavhandling Nordic Literature Instruction presenteras resultaten från studierna som delvis använder material från Lisa-projektet (Linking Instruction and Student Achievement in Nordic Schools). Avhandlingen och artiklarna är på engelska för att öka tillgängligheten i samtliga nordiska länder. Eleverna som deltog i undersökningen gick i årskurs 7 i Sverige, Danmark och Finland och i årskurs 8 i Norge och på Island. Lärarna som deltog i enkätundervisningen undervisade på högstadiet eller motsvarande.