Professor: ”Ge alla barn så mycket språklig stimulans som möjligt!”

Det finns vissa samband mellan kognitiv och språklig förmåga hos barn i förskoleåldern och deras läs- och skrivförmåga under de första skolåren. En omfattande studie visade att förmågor som bland annat inkluderar ordförråd, verbalt korttidsminne och förmågan att uppfatta och urskilja hur ord låter, förklarar 30–40 procent av variationen i tidig läs- och skrivförmåga efter ett års skriftspråklig undervisning i skolan. Men att dra slutsatsen att barnen som kommer att få svårigheter i skolan kan identifieras redan på förskolan för att erbjudas anpassad undervisning är fel, menar Stefan Samuelsson som är professor i specialpedagogik vid institutionen för beteendevetenskap och lärande vid Linköpings universitet.

– Även om forskning, med ambitionen att förutse risken hos barn i förskolan att hamna i tidiga lässvårigheter, kan visa på dessa samband måste vi samtidigt notera att mer än 60 procent av variationen i tidig skriftspråklig förmåga förklaras av något annat.

Unik tvillingstudie

Resultat som styrker slutsatserna hämtar Stefan Samuelsson från den uppmärksammade och unika studien med över tusen enäggs- och samkönade tvåäggstvillingar i Sverige, Norge, Australien och USA från förskoleålder upp till årskurs 2 i alla fyra länder och upp till år 4 i skolan i Sverige och USA.  Det som framför allt har kommit fram ur projektet, som Stefan Samuelsson är en av forskarna bakom, är betydelsen av hur barnen uppfattar och kopplar ljud och bokstäver, så kallad fonemisk medvetenhet, och förmågan att uppmärksamma språkets fonologiska byggstenar och hur fonem, ljud, korresponderar med grafem i skrift, bokstäver, visade sig hänga samman med vissa barns utveckling.

Stefan Samuelsson, som under lång tid och i ett flertal projekt studerat barns språkliga och kognitiva utveckling, drar slutsatsen att alla barn i förskolan bör få rika möjligheter att utveckla sitt språk genom att få möjlighet att möta och utforska ord och upptäcka strukturer och detaljer i hur det talade språket är ljudmässigt uppbyggt, så kallad fonologisk medvetenhet.

– Vi vet också att det är utvecklande för språket att komma i kontakt med ett språk som har en rik vokabulär och koppla det till dagliga erfarenheter. Högläsning är ett exempel som utgör ett viktigt pedagogiskt inslag i förskolan, säger Stefan Samuelsson som lyfter fram fördelar med att utveckla högläsningen ur ett kognitionsvetenskapligt perspektiv.

– Högläsning ska gärna vara interaktiv och inkludera barnen där bakgrund och sammanhang förklaras och inte minst att barnen får, vågar och uppmuntrats till frågor och att de får svar.

– Att rimma och leka med språket och dess beståndsdelar – hur språket låter, hur orden är uppbyggda och böjs och hur meningar sätts ihop – är jätteviktigt i förskoleåldern.

– Men det ska vara en språklek och inte ett tillfälle att identifiera elevernas förmågor under den leken.

Undervisningen har stor betydelse

Stefan Samuelsson poängterar att språkutvecklingen kan äga rum hela tiden på en förskola.

– Att närvarande svara på barns frågor, svara på vad de är intresserade av för att hjälpa till att bygga upp en vokabulär, en språkförståelse, genom svaren i olika sammanhang.

– Förskollärare och alla vuxna på förskolan är förstås jätteviktiga därför att det egentligen bara är de tillsammans med barnens vårdnadshavare som kan hjälpa till att höja barnens genomsnittliga språkförmåga.

Studier visar tydligt att undervisning har betydelse för språkutvecklingen och språkförmågan hos barn. Med undervisning kan den genomsnittliga nivån höjas även om en variation mellan eleverna består. Studier med elever i Linköpings kommun som representerar olika hemförhållanden socialt, kulturellt och ekonomiskt visar att avståndet mellan de svagaste och starkaste läsarna är i genomsnitt liknande i olika klasser. Undervisningen har alltså en stor betydelse för den genomsnittliga nivån och kan ha en viss betydelse för att minska variationen som sannolikt beror på genetiska faktorer.

– Även om det finns skillnader mellan eleverna som är svåra att jämna ut kan förskolan och lärarna göra stor skillnad när det gäller att höja den genomsnittliga nivån.

Skillnaden mellan skrift- och talspråk

I den stora tvillingstudien visade det sig att undervisningen i skolan, i alla fyra deltagande länder, minskade betydelsen av elevernas olika bakgrunders för deras skriftspråkliga förmåga. Det som visat sig mest avgörande för språkutvecklingen i övergången mellan förskola och förskoleklass är att skifta uppmärksamheten från fonologisk medvetenhet, hur ord låter, till fonemisk medvetenhet, att ljuden är kopplade till bokstäver. Från att barnen undersöker och uppmuntras till att lyssna till, särskilja, smälta samman och repetera språkljud bör de i det skedet få möjlighet att upptäcka hur dessa språkljud är systematiskt kopplade till bokstäver.

– En annan aspekt med högläsning som inte ska underskattas är att barnen får en uppfattning om att skrivet språk är annorlunda jämfört med dagligt talat språk. Skrift är grammatiskt korrekt, innehåller ett större vokabulär och det tillför möjligheter att uppmärksamma att det finns ett språk i skriftlig form, säger Stefan Samuelsson.

– Men i förskolan är det viktigaste att man kan ge alla barn så mycket språklig stimulans som möjligt! Man ska arbeta mycket med barns språkliga utveckling på alla upptänkliga sätt och undervisning för fonologisk medvetenhet, att med lust och glädje förstå hur språket är ljudmässigt uppbyggt, vet vi fungerar.