Om man ser litteraturens roll i förskolan först och främst som ett verktyg för språkutveckling så riskerar man att tappa en stor del av de estetiska och litterära dimensionerna, menar Kristina Hermansson som är docent vid institutionen för litteratur, idéhistoria och religion vid Göteborgs universitet där hon också undervisar på förskollärarprogrammet och andra program på lärarutbildningen. Hennes forskning har bland annat ett litteraturdidaktiskt perspektiv och en av hennes slutsatser är att det är värdefullt för barnen på förskolan att man på olika sätt lyfter fram berättelserna och litteraturens innehåll och uttryck för att stimulera barnens fantasi och upptäckarglädje och väcka lust.

–  Med böckerna och berättelserna kan barnen träda in i andra världar och samtidigt som de känner igen i sig i en boks karaktär eller miljöer så kan de också utmanas. Det handlar om böckernas språk, bilder och texternas olika teman – att få fascineras över hur språket kan låta och hur en bild kan gestalta något!

Ingen rangordning

Samtidigt som Kristina Hermansson inte vill rangordna vad som är viktigast när man använder litteratur i förskolan: identitet, kognition, språkutveckling, kreativitet eller något annat, menar hon att det kompensatoriska uppdrag som förskolan har kräver att litteratur finns tillgängligt för alla.

– Alla barn möter ju inte litteratur i hemmet och därför är det extra viktigt att den finns på förskolan redan för de allra minsta. Böcker ska inte vara något onåbart högt uppe i hyllan, utan de behöver finnas på barnens nivå, som de kan bläddra i och kanske smaka på, skrattar Kristina Hermansson.

– Ettåringar gör ju gärna det och då finns det ett värde i att de får utforska även på det viset för att upptäcka böckerna.

Möjligheterna till närhet

Ett annat värde som har betydelse för läsning på förskolan, men som inte handlar om instrumentell språkutveckling, är möjligheterna till närhet.

– Det finns en fin intimitet att läsa tillsammans med ett barn. Dels att man är fysiskt nära, dels att man delar en upplevelse! Att man utforskar en bilderbok tillsammans. Att man dröjer vid uppslagen och tittar på bilderna tillsammans och samtalar.

– Det handlar inte om att den vuxne ska tala om för barnet hur det ligger till eller hur boken ska tolkas, utan man funderar tillsammans över texten och bilderna och vad som kan finnas i mellanrummen.

I en studie från förskolor som Kristina Hermansson deltagit i finns en tendens att boksamtalet uppfattas behöva fylla en kontrollfunktion för att se att barnen har tillgodogjort sig innehållet från läsningen.

– Om barnen frågar vad ett ord betyder ska den vuxne förstås svara på det, men ett boksamtal ska inte vara något slags förhör. I denna studie, som handlade om normkritisk barnlitteratur, fanns en tendens att läsningen blev så instrumentell och målstyrd att den riskerar döda det som har med lust, fantasi och upptäckarglädje att göra.

– I stället bör man försöka hitta en dynamik där den vuxne är lyhörd för vad barnet är intresserad av, men också försöker hitta ett sätt att få barnet intresserat.

Efterlyser en bredd i litteraturen

Ett interaktivt boksamtal är ett samspel som många förskollärare är skickliga på.

– Man måste vara lite lyhörd så att man inte bara kör sin egen show och använder dialekter eller dramatiserar på ett sätt som står i vägen för berättelsen. Men högläsning kan göras på många olika sätt, det är viktigt att pröva sig fram.

– När texten i en bok är skriven på ett sånt sätt att det finns en musikalitet och rytm så behöver man ju ofta ha läst texten själv några gånger tidigare för att förmedla de dimensionerna.

När det gäller valet av litteratur på förskolan konstaterar Kristina Hermansson att lärarna i viss mån är i händerna på de stora förlagen.

– Det är inte så märkligt, men jag påminner gärna om den expertis som finns på området: bibliotekarier, kritiker, forskare och andra lärare som tipsar om böcker.

Kristina Hermansson efterlyser också en bredd i litteraturen som barnen får tillgång till oavsett vad de kan möta hemma.

– Om man tar med sig barnen till biblioteket ska man inte vara rädd för att låna böcker med ett komplext och utmanande innehåll. Vill de läsa om dinosaurier eller farliga djur så ska de få göra det. Men det behövs mer för att uppfylla utbildningsuppdraget att bidra med något mer än det barnen redan möter hemma.

– Sen finns det också ett värde i att visa på den bredd som finns om vi vill att barnen ska läsa mer.

Få igång barnens tolkningsprocess

Forskningen visar att boksamtal kan främja språkutvecklingen för barn i förskolan.

– Man brukar tala om dialogiska boksamtal där den vuxne stannar upp och ställer öppna frågor eller stannar upp och svarar på spontana frågor.

– I stället för att fråga om en färg, eller andra faktafrågor, kanske man frågar varför barnen tror att en karaktär blev ledsen eller vad de ser på bilderna, helt enkelt – för att få igång barnens egen tolkningsprocess.

”Använder den i lärarutbildningen”

Upprepning kan vara ett pedagogiskt grepp som går hand i hand med vissa kvalitetsbegrepp för litteratur.

– Barnlitteraturforskaren Ulla Rhedin har formulerat det ungefär så här: en bra bilderbok är en bok som inte tömmer sig vid första läsningen – en klassiker ska hålla för många läsningar!

Bland Kristina Hermanssons egna favoriter finns Maurice Sendaks Till vildingarnas land.

– Vi använder den också i lärarutbildningen här på Göteborgs universitet och det kan ta en och en halv timme att läsa den med samtal om innehållet.

– Vi kanske är förbi att småbarnslitteratur beskrivs som enkel eller simpel. Det finns ofta en komplexitet i samspelet mellan text och bild som ger möjligheter att utforska, prata om och reflektera över tillsammans. Om man som pedagog tycker att det blir tjatigt med upprepning så varför inte prova att ställa nya frågor?

Kombinera med drama

Att det finns stora värden i normkritisk litteratur för att utmana och ge alla att känna igen sig har slagit igenom på de stora förlagen och syns tydligt i bokutbudet för små barn.

– Igenkänning, recognition, via litteratur kan hjälpa barnet att förstå sig själv och stärka identiteten, men också ge möjligheten att se sig själv på ett nytt sätt.

Kristina Hermansson ser också stora möjligheter att kombinera litteratur och drama på förskolan.

– Litteraturen kan öppna för nya världar på många sätt. Det finns många paralleller mellan böcker och teater och det går att leka med teaterns funktioner: någon är ”manusförfattare” och hittar på vad leken ska handla om. ”Skådespelarna” leker och agerar och någon som är ”scenograf” hämtar kuddar från soffan och bygger upp en miljö och så vidare.

– Pija Lindenbaums bok Vi går till jobbet skildrar en sån lek, och vi vet att det finns en tydlig koppling mellan barns rollekar och drama.

– Det finns många olika sätt att processa och fördjupa läsupplevelsen. Efter läsning kan man fortsätta utforska bokens innehåll med lekar eller enkla dramaövningar som ”heta stolen” där barnen i rollen som någon av karaktärerna turas om att svara på frågor från övriga. Eller bara rita och måla för att återge sin upplevelse.