Läraren om källkritik: Så kan elever bedöma påståenden utan att vara experter

För att engagera eleverna och öka förståelsen för vad vetenskap egentligen är använder sig Josefine Reimark av konkreta exempel på tveksamma forskningsprocesser.

– När eleverna får syn på vad i forskningen som gått fel får eleverna automatiskt en undervisning om naturvetenskapens karaktär. Varför accepterades något som är uppenbart knasigt idag? Kariesforskningen på Vipeholms anstalt är ett exempel och Macchiariniaffären ett annat med allt från etikproblem till vilseledande publiceringar och brister i kontrollen som ger olika ingångar till vetenskap. Varför hamnade forskarna där? Var det ekonomiska, politiska eller andra skäl? Vad gick fel längs vägen och varför ifrågasattes inte påståenden och metoder tidigare?

NOS – vetenskapens karaktär

Begreppet Nature of science, NOS – vetenskapens karaktär – används inom undervisning i naturvetenskap och i vetenskapsdidaktik för att öka förståelsen för hur vetenskaplig kunskap utvecklas, prövas och förändras.

– En grundläggande princip är att vetenskaplig kunskap är empirisk – att det inte är något som man sitter och känner ihop – och att den är tentativ: att teorier och fakta kan ändras när nya resultat presenteras, kanske tack vare nya tekniker som möjliggör forskning som inte gått att genomföra tidigare eller att man lyckas pussla ihop tidigare resultat till en ny och mer aktuell analys, säger Josefine Reimark som är lektor i biologi, naturkunskap och hållbar utveckling på Kungsholmens gymnasium i Stockholm,

– Tentativiteten kan förstås stöka till det för många när vetenskap riskerar att missförstås som osäker och motsägelsefull. I stället är det en styrka med den vetenskapliga processen, att forskarnas resultat prövas om och om igen. Nya slutsatser kanske måste omprövas om andra forskare kommer fram till resultat som motsäger dem, medan vissa förklaringsmodeller står sig mycket länge trots upprepade försök att förändra dem.  Att det är människor som står bakom undersökningarna och analyserna är också viktigt att lyfta fram. Både för att förstå vems uttalande som väger tyngst i en fråga och för att mänskliggöra forskarna.  Det är en viktig del av att förstå naturvetenskapens karaktär, säger Josefin Reimark som bland annat använder SVT:s porträtt av Nobelpristagarna i sin undervisning för att visa hur forskarnas intressen och samarbeten lett fram till resultat och att slumpen kanske spelat roll för forskningskarriärer eller den slingrande undersökande processen som lett till avgörande genombrott.

Krävs mer än teori

När eleverna senare i undervisningen ska granska påståenden i marknadsföring eller av opinionsbildare är hälsa och träning exempel på ett ämnesområde som ligger nära många elevers vardag.

– I ett forskningsprojekt för att utveckla undervisningen använde vi ett blogginlägg som handlade om så kallade blodgruppsdieter. En kokboksförfattare och kostrådgivare hävdade i sin blogg att man ska äta efter sin blodgrupp och hon hade väldigt tydliga kostangivelser beroende på blodgrupp. När eleverna hade en bra kontrast, när de kunde jämföra med bra forskning även om den var komplex, så blev det uppenbart för eleverna att kostrådgivarens påståenden inte var vetenskapligt grundade, trots att hon hade en läkare som referens. Läkaren hade endast testat på sig själv och sin son, det fanns ingen granskad naturvetenskap bakom påståendena. Med en kombination av källkritiska verktyg – frågor om källor och studier – och kunskap om vad som kännetecknar naturvetenskap förstod eleverna att blogginlägget inte gav relevanta kostråd.

Att lyfta fram den komplexa processen kan ge eleverna möjlighet att förstå att slutsatser från en vetenskaplig studie går att lita på, men det kräver mer än teori, tror Josefine Reimark.

– Eleverna måste också få labba själva, men eftersom deras erfarenheter av laborationer från grundskolan skiftar mycket behöver vi börja med vad ett experiment är. Hur gör man? Vad är variabler? Varför får vi de här resultaten som inte riktigt stämmer med det förväntade?

– Grundläggande är att de måste få en förståelse för att resultaten som de får är de resultat som de har att arbeta med. Att övertyga en elev att den måste acceptera sina resultat, som kanske verkar vara något hackat eller malet inte är det – och att eleven inte kan dra den förväntade slutsatsen – hör till det svåraste som finns.

Kombination

Josefine Reimark beskriver en kombination av teori om forskningsexempel, diskussioner om naturvetenskapens karaktär och olika vetenskapliga metoder och att eleverna får göra egna experiment som nödvändigt för att uppnå förståelse.

– Men hur ska man hinna med det när kursplanen kräver att eleverna lär sig om celler eller något annat specifikt? Jo, det här ”paketet” med teori, exempel och labb går att använda i undervisningen om det specifika. Det finns ju experiment som handlar om celler: vad händer om du tillsätter salt? Vad händer om du tillsätter socker? Spelar det någon roll hur mycket du tillsätter och så vidare. Man får hjälpa dem att se att världen är full av experiment och undersökningar där svaret inte är givet. Att lära specifika kunskaper och få förståelse för den vetenskapliga processen går att kombinera oavsett var i kursplanen man befinner sig.

När eleverna lärt sig mer om varför naturvetenskapliga resultat och slutsatser kan ifrågasättas bland forskare och ändras med tiden så kan eleverna också bättre hantera påståenden som i media framställs som vetenskapliga. De kan också förhålla sig kritiska till de som har en mer relativistisk hållning och hävdar att allas åsikter och erfarenheter av exempelvis vaccin ska väga lika tungt som vetenskapliga slutsatser.

– Det är jättebra att kunna de källkritiska grunderna: att ifrågasätta hur gammal en källa är eller om en framställning är avsedd som politisk propaganda eller objektiv information, men vad säger det om kostråd från Livsmedelsverket och varför de är relevanta trots att de ändras över tid?

Josefine Reimark använder sig av konkreta exempel på tveksamma forskningsprocesser.

Ifrågasätta slutsatserna

Den grundläggande principen att man inte måste vara expert i ett ämne för att bedöma forskning i ämnet är helt avgörande, menar Josefine Reimark.

– När man som vanlig medborgare ska vara kritisk granskare av naturvetenskap så handlar det inte om att titta på någon annans analys och argumentera i sak, men däremot att kunna ifrågasätta hur slutsatserna har tagit form. Då kan man bilda sig en uppfattning oavsett ämne och som lärare kan man välja ämnen som ligger nära eleverna utan att själv ha expertkunskap i ämnet.

– Trots att många vuxna föreställer sig att elever är trötta på klimatförändringar och växthuseffekten, så har många unga en stor oro i kropp och själ över hållbarhet och de frågorna fungerar också mycket bra som exempel i undervisningen.

– Golfströmmen och mekanismerna bakom dess väg till vår del av jorden är ett aktuellt exempel. För inte så länge sedan presenterade två olika forskargrupper helt olika slutsatser om vad som kommer hända med Golfströmmen i framtiden kopplat till klimatförändringarna. Den ena kom, förenklat, fram till att det blir tvärstopp, superkallt och katastrof hos oss, medan den andra kom fram till att det inte nämnvärt skulle påverka temperaturen hos oss. När eleverna tittat närmare på vilka olika data och modeller som forskarna använt blev det logiskt att man kunde dra de olika slutsatserna och samtidigt att klimatförändringen i sig inte ifrågasattes.

Diskuterar gärna exempel i klassrummet

Confirmation bias, att man värderar information på ett sätt som bekräftar det man tror på samtidigt som man ignorerar ifrågasättande information, är en annan aspekt av källkritik som Josefine Reimark gärna tar upp när elever ifrågasätter något som diskuteras i klassrummet.

– Om en elev hävdar att det jag påstår är helt fel, enligt någon artikel eller kanske en influencer så tänker jag: Bra! Då kikar vi på det! Vi kan både diskutera de ovetenskapliga påståendena och varför vi människor gärna sållar i informationen för att bekräfta ”det vi redan vet”.

Josefine Reimark är själv forskare på deltid. Hon beskriver sin väg till läraryrket som snårig: med höga betyg från grundskola och gymnasium ville hon först och främst ”arbeta med människor” och när betygen inte riktigt räckte till läkarprogrammet valde hon frisörlinjen till omgivningens förvåning. Men hon upplevde arbetsmiljön som alltför stressig och fysiskt påfrestande och pluggade sen till undersköterska, men ”ville veta mer och rädda världen” och hamnade på biogeovetarlinjen som Josefin beskriver som ”världens bästa utbildning”.

– Man får lära sig om allt som lever och förutsättningarna för det som lever på jorden. Exkursioner från Smygehuk till Hemavan ingår i utbildningen så jag har varit i alla naturtyper i hela Sverige – klättrat i grottor, undersökt skärgårdsvikar och vandrat i fjällen. Mitt första jobb efter utbildningen var att ta emot elever från grundskolan som bokat in sig på en naturskola och då hittade jag till det jag verkligen ville arbeta med: människor, naturvetenskap och att vara i naturen! Jag kompletterade med pedagogik, didaktik och kemi och blev behörig lärare efter några år, berättar Josefine Reimark som tycker att det känns lyxigt att åka ut med sina elever på exkursion och få kombinera allt hon uppskattar mest.

– Ofta när jag är ute med eleverna tänker jag: hur kul får man ha på jobbet egentligen?

”Det ger otroligt mycket”

Hon uppmuntrar sina kollegor att ta möjligheterna som finns att fortbilda sig med exempelvis forskarskolor eller kurser på universitet och högskolor.

– Även om forskningen inom naturgeografi som ledde fram till min licentiatexamen var jättekul har de ämnesdidaktiska projekten varit mest givande i längden för mig som lärare. Det ger otroligt mycket att mötas, stöta och blöta problem och metoder med andra lärare på andra skolor och med forskare!

Tillsammans med andra lärare och forskare utvecklar Josefine Reimark en undervisningsmodell för att utveckla elevernas granskning av trovärdighet i naturvetenskapliga påståenden i media. När studien, som finansieras av Skolforskningsinstitutet, publiceras kommer den att länkas till från listan härintill.

Josefine Reimark är gymnasielärare och forskare på deltid.