”Viktigare att eleverna lär sig styrketräna än att de styrketränar på skolan just där och då”

Man kan lära sig mer om man mår bra och man mår bra av att lära sig. Det lite förenklade sambandet mellan hälsa, välbefinnande och studieresultat stöds av flera forskningsresultat. En omfattande genomgång av tusentals forskningsresultat kopplade till skola, lärande och barns psykiska hälsa, School, Learning and Mental Health – a systematic review, visar bland annat att kompetenser och prestationer i skolan är relaterade till psykisk hälsa och att fysiska aktiviteter och fritidsintressen har betydelse för hur elever mår.

Det är inskrivet i läroplanerna för förskoleklass, grundskola, fritidshem och gymnasium att utbildningen ska främja alla elevers hälsa och välbefinnande.

– Att man får tillgång till olika kunskaper och förmågor, allt ifrån att kunna läsa och skriva till kunskaper om vad som påverkar hälsa i samhället, gör att vi har bättre förutsättningar att leva ett gott liv, säger Mikael Quennerstedt som forskar om bland annat hälsopedagogik, lärande och undervisning.

– Men vi vet inte så mycket om hur man undervisar hälsofrämjande så att det blir hållbart över tid. Att eleverna mår bättre och presterar bättre av att vara fysiskt aktiva i skolan, det vet vi. Men om undervisningen som innehåller den fysiska aktiviteten samtidigt skrämmer bort vissa elever från att vara fysiskt aktiva senare, vad är då värdet? Att exempelvis göra ett konditionstest inför klasskompisarna kan vara väldigt avskräckande och göra att man får en avsmak för att röra på sig generellt. Därför måste den fysiska aktiviteten genomföras på ett pedagogiskt bra sätt, anpassat för olika människor med olika förutsättningar och bakgrunder.

När det gäller fysisk aktivitet menar Mikael Quennerstedt att det är avgörande för elevernas hållbara hälsa att de får möjlighet att utveckla sina kunskaper så att olika rörelsekulturer och rörelseaktiviteter blir tillgängliga för dem.

– Det gäller att kunna exempelvis leka, spela, dansa, orientera och simma eftersom det ger tillgång till så många olika saker i den svenska rörelsekulturen. För mig är det mer viktigt att eleverna lär sig att styrketräna än att de styrketränar på skolan just där och då. Det är viktigare att de lär sig hur man genomför konditionsträning på olika sätt än att man tränar där och då. Effekten av att man lär sig att träna sin kondition kan också bli att man tränar sin kondition! Men det är den pedagogiska frågan som är central.

Studie från 1968

En av de få studier som följt ungdomars fysiska aktivitet till vuxen ålder påbörjades i Sverige 1968 då data om ett par tusen 15-åringars idrottsutövning, sociala bakgrund, betyg med mera samlades in. Sambandet mellan betyget i ämnet idrott och om elevernas utövning av bland annat skidåkning, dans och löpning visade sig leda till ett högt samband med om de motionerade året som de fyllde 53 år. Undersökningen visar också att erfarenheter från flera olika former av idrott, oavsett prestation, hänger ihop med motionsvanorna senare i livet. Även 15-åringarnas betyg i teoretiska ämnen på grundskolan visade sig ha ett signifikant samband med motionsvanorna som 53-åringar.

Om man är fysiskt aktiv är givetvis en aspekt av hälsa, men vi behöver veta mer om vad som påverkar hälsa och välbefinnande på lång sikt.

De ligger långt fram

Kanada, Nya Zeeland och Australien hör till de länder som ligger relativt långt fram med en systematisk helhetsbild av hälsa i skolan, enligt Mikael Quennerstedt som också deltagit i utformningen av Australiens nationella läroplaner i ämnet Health and physical education.

– Nya Zeeland och Australien har också inslag av koppling till sina ursprungsbefolkningars kultur i styrdokumenten och då lyfts fysiska, psykiska, sociala och familjerelaterade faktorer in som viktiga tillsammans inklusive platsens betydelse för hälsa.

Salutogena  perspektiv öppnar upp

Mikael Quennerstedt förespråkar ett så kallat salutogent förhållningssätt för att förstå hälsa vilket också Skolverket lyfter fram som grundläggande i skolans hälsofrämjande. Det innebär att man utgår från vad som skapar hälsa och välbefinnande i stället för att ensidigt fokusera på risker för ohälsa eller att man inte mår bra, ett så kallat patogent förhållningssätt.

– För mig ger det salutogena perspektivet en möjlighet att ställa fler och andra frågor om hälsa. Att titta på andra saker än enbart fysisk aktivitet och kost eller titta på den fysiska aktiviteten på olika sätt och fundera över vad det är som skapar välbefinnande. Det ska inte bara handla om hur vi undviker risker med inaktivitet, stillasittande, sociala medier, droganvändning och så vidare. De faktorerna är också viktiga, men det salutogena perspektivet öppnar upp för flera saker som centrala för människors hälsa.

– Samtidigt är det viktigt att inte se salutogena och patogena perspektiv som motsatser. Sjukdomar påverkar hälsa även om man antar ett salutogent perspektiv, men de ska inte nödvändigtvis sättas i förgrunden. Ett salutogent perspektiv öppnar för vad som har betydelse för vår hälsa och ett gott liv, som musik till exempel, eller slöjd eller bild. Eller motorik och fysisk aktivitet. Att lära sig räkna och skriva ser jag också som en grundläggande hälsoresurs och det är viktigt att förstå att allt detta hänger ihop.

Referenser och lästips

Engström, L-M. (2010). Smak för motion: fysisk aktivitet som livsstil och social markör. Stockholms universitets förlag.
http://libris.kb.se/bib/12050354

Gustafsson, J.-E., Allodi Westling, M., Alin Åkerman, B., Eriksson, C., Eriksson, L., Fischbein, S., … Persson, R. S. (2010). School, Learning and Mental Health: A systematic review.
https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-39016

Quennerstedt, M. (2019). Healthying physical education: on the possibility of learning health. Physical Education and Sport Pedagogy, 24(1), 1–15. https://doi.org/10.1080/17408989.2018.1539705