Att skapa goda relationer med och mellan elever, utjämna ojämlikheter och stötta de som behöver det, utan utpekande, är tre strategier som lärare i idrott och hälsa använder för att inkludera och skapa social rättvisa i undervisningen.
– Utmaningarna är många när alla elever ska få möjlighet att delta och lyckas. Lärare i idrott och hälsa kan ha flera hundra elever per vecka: hur skapar man goda relationer med alla dem? säger forskaren Katarina Schenker som har studerat hur lärare i idrott och hälsa arbetar inkluderande i Sverige, Norge och på Nya Zeeland.
Av: Johan Boström
Publicerat 2024-02-22
När Katarina Schenker och hennes kollegor observerade undervisningen i idrott och hälsa på en skola i Norge valde en lärare att låta lektionen vara elevledd. I studien ingick också intervjuer efteråt och då frågade forskaren hur läraren resonerade. Eleverna är ju inte utbildade i pedagogik så det finns förstås risker att det kan bli grundläggande fel under en elevledd lektion.
– Då visade det sig att det inte var det vi såg som egentligen pågick: läraren gjorde något som vi inte uppfattade, säger Katarina Schenker som är professor vid institutionen för idrottsvetenskap vid Linnéuniversitet och som tillsammans med flera andra forskare har undersökt hur lärare i idrott och hälsa i Sverige, Norge och Nya Zeeland arbetar för att undervisningen ska vara socialt rättvis.
– Lektionens innehåll och form som vi uppfattade den just där och då var underordnad lärarens behov att prata med enskilda elever för att kommunicera och skapa goda relationer. Läraren hade ett behov av att prata med en elev om en viss sak och med en annan elev om en annan sak och lösningen var att frigöra sig tillfälligt från att leda lektionen för att kunna röra sig i gruppen för enskilda samtal. Det är ett exempel på att vår undersökningsmetod med både observationer och intervjuer är viktig för att underlaget ska bli relevant, säger Katarina Schenker som har många exempel från projektet som visar hur lärarna anpassar undervisningen för att vara inkluderande och socialt rättvis.
Utmanar inte innehållet
I Sverige omfattade det internationella projektet bland annat en studie av lektioner i idrott och hälsa i årskurs 7 till 9 på tre kommunala och en friskola i södra Sverige. Eleverna hade olika kulturell och socioekonomisk bakgrund och lärarna var mellan 30 och 45 år och hade mellan sex till tjugo års lärarerfarenhet (resultatet presenteras i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Forskul).
– Vi såg att lärarna generellt är väldigt bra på att organisera undervisningen så att den är inkluderande. Exempelvis undvika köer som blir en ”publik” när eleverna ska utföra en viss aktivitet och att hela tiden skapa nya konstellationer så att det inte blir en viss grupp som dominerar lektionen.
– Men vi såg att lärarna generellt inte är lika benägna att utmana innehållet i ämnet som är präglat av det historiska arvet: att exempelvis fråga sig om aktiviteten kräver viss utrustning eller förkunskaper som motverkar syftena: att utveckla rörelseförmågan och väcka intresset för fysiska aktiviteter.
Tre strategier
Forskarna identifierade tre strategier som lärarna på de svenska skolorna framför allt använde sig av:
- För det första att skapa goda relationer med och mellan elever,
- för det andra att anpassa undervisningen för att utjämna ojämlikheter
- och för det tredje att stötta de elever som behöver särskilt stöd.
– I stort sett alla lärare vi pratade med i de tre länderna framhåller att goda relationer med eleverna är avgörande för att inkludera alla elever i idrott och hälsa. Vikten av god relation med eleverna är generellt för läraryrket, men specifikt för idrott och hälsa när man som lärare kan möta uppåt 300 elever per vecka. Att reglera antalet elever som en lärare möter per vecka är knappast ett didaktiskt problem utan det ligger högre upp, men det är något som läraren måste förhålla sig till.
– Lärarna måste också fundera över vilka elever som man skapar goda relationer med. Är det de som är lika en själv eller en viss grupp eller alla? Som fotbollsintresserad kanske man inleder en lektion med småprat om helgens fotbollsresultat och då är det de fotbollsintresserade man inkluderar. Samtidigt får det inte handla om ett urskillningslöst skapande av goda relationer – det kräver sina överväganden även didaktiskt.
När det gäller ojämlikheter menar Katarina och hennes forskarkollegor att ett kritiskt moment är vilken aktivitet som läraren väljer i undervisningen för att utjämna olikheter.
– Man måste fråga sig vilka av grupperna som behöver utjämnande som man ska man arbeta med? Om läraren måste göra många individuella anpassningar kanske man istället måste se över sitt undervisningsinnehåll. Trösklarna kanske är för höga generellt? Exempelvis om läraren väljer fotboll som aktivitet och vill utjämna könsskillnader genom att räkna tjejernas mål dubbelt: det är en anpassning som dels riktas till väldigt många, dels kan bli missriktad när elevernas prestationer i fotboll är individuella. Då kanske man ska se över aktiviteten i stället för att försöka utjämna bollspelet. Det finns många aktiviteter att välja mellan för rörelse!
”Spänning mellan kursplan och verkligheten som läraren måste hantera”
Den tredje strategin som lärarna använde sig av var att stötta de som behöver särskild hjälp att delta och lyckas.
– Det är lätt hänt att betrakta de som anpassningen inte fungerar för som en grupp, men så är det inte: en elev kanske inte gillar tävlingsmomentet, en annan är kanske bollrädd och så vidare. För att få veta varför en viss elev inte vill delta så måste läraren ha skapat goda relationer för att få den informationen från respektive elev.
– Ett exempel är en lärare som stöttade en elev med magproblem genom att inte skriva upp frånvaro när eleven upprepade gånger kom för sent till lektionerna. Läraren visste att det berodde på magproblem och läraren ville inte bestraffa eleven dubbelt för magproblemen, säger Katarina Schenker som konstaterar att rörelser också är subjektiva.
– Ja, samtidigt som det är objektivt om en rörelse fungerar eller inte för att göra ett mål exempelvis så upplevs den subjektivt av den som utför. Men där har vi en begränsning av hur det uttrycks eftersom vi har ett rikare språk att använda för idrottsrörelsens aktiviteter än vi har för de enskildas upplevelse. Den spänningen mellan kursplanen och verkligheten lämnas till läraren att hantera.
Bort från specialidrottsliga syften
Arvet från den traditionella undervisningen i idrott som handlade om idrottsutövande där bollspelens rörelser syftar till att göra så många mål som möjligt och löpning till att det ska gå så fort som möjligt kan speglas även i dagens undervisning. Att komma bort från specialidrottsliga syften till undervisningens syfte att utveckla allsidig rörelseförmåga och väcka intresset för att vara fysiskt aktiva, inte minst i naturen, är grundläggande för utvecklingen av idrott och hälsa.
Katarina Schenker har själv gjort resan från elitsatsande simmare till frilufsande simmare med fokus på upplevelsen. Erfarenheten har också väckt ett starkt intresse för att ta reda på mer om hållbar hälsa.
– Efter att jag slutade med tävlingssimning som nittonåring satte jag inte min fot i en simhall på över tjugo år. Jag hade vänt ryggen till idrotten. Men så såg jag fler och fler som simmade på öppet vatten och tänkte att det där såg trevligt ut. Säsongen är ju mycket längre för att simma utomhus i dag tack vare bra våtdräkter. Jag testade på att simma i sjöar och hav och reflekterade över alla skillnader och likheter mellan simningen i öppet vatten och att träna för att simma snabbt. Men jag frågade mig förstås varför jag slutade helt med simning under en så lång tid.
Nu samlar Katarina tillsammans med andra forskare i Norden underlag för forskning om simning och rörelse och kopplingarna till hälsofrämjandet.
– Det jag är intresserad av är hur man bryter den specialidrottsliga inriktningen. I stället för att mäta hur långt man kommer på en viss tid kanske det är mer värdefullt, mer hållbart och hälsofrämjande att eleverna uppskattar att vara i vattnet. Att de njuter och känner sig trygga i vattnet kanske är bättre för hälsan på längre sikt än att räkna längder?
Referenser och lästips
Bossér, U. Lundahl, M. & Schenker, K. (2022) Ämnesöverskridande arbete med komplexa frågor för att integrera skolämnens kunskaps- och demokratiuppdrag. I A. Nordin & M. Uljens (red) Didaktik – i teori och praktik. Gleerups.
https://www.gleerups.se/universitet-och-hogskola/lararutbildning-grundskola/didaktikens-sprak-p51105482
Larsson, L., Linnér, S., Schenker, K., & Gerdin, G. (2023). Socialt rättvis och inkluderande undervisning i idrott och hälsa. Forskning om undervisning och lärande, 11(2), 109–134.
https://forskul.se/tidskrift/volym-11-nummer-2-2023/socialt-rattvis-och-inkluderande-undervisning-i-idrott-och-halsa/
Lundin, K., Schenker, K. (2021) Subject-specific literacy in Physical Education and Health – the case of Sweden. Curriculum Studies in Health and Physical Education.
https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/25742981.2021.1947145
Lundin, K., Linnér, S., & Schenker, K. (2021) Tolkningsutrymme och undervisningspraktiska konsekvenser. Idrottsforum.org.
https://idrottsforum.org/wp-content/uploads/2021/06/lundinetal210611.pdf
Schenker, K. (2022). Idrottsdidaktik för lärar- och tränarutbildningar. Liber förlag
https://www.liber.se/webshop/product/idrottsdidaktik-for-larar-och-tranarutbildningar-9789147146789