Läraren: ”Poängen är att visa att det vi lär oss är angeläget”

Engagemang för ämnesinnehållet främjar lärande – det får elever att vilja delta, samarbeta och ta en aktiv roll i undervisningen. Men hur bygger man engagemang i en elevgrupp där intressen, erfarenheter och drivkrafter ser olika ut?

För gymnasieläraren Karolina Sandahl är det en central fråga i planeringen av varje lektion. Hon undervisar i psykologi och samhällskunskap på Globala gymnasiet i Stockholm och har deltagit i ett forskningsprojekt om hur man kan skapa engagemang för ämnesinnehållet i religion och psykologi.

– Varje elevgrupp är olika. Som lärare behöver vi fundera på hur vi skapar engagemang i just den här gruppen. I vissa fall saknas en gemensam förförståelse, då behöver man börja där. I andra grupper kan man gå direkt in i mer fördjupade frågor, säger hon.

Koppla undervisningen till elevernas erfarenheter

En viktig insikt från forskningsprojektet är betydelsen av att lägga upp undervisningen så att ämnesinnehållet kommer nära elevernas egna erfarenheter och upplevelser.

– Poängen är att visa att det vi lär oss är angeläget. Att först komma nära elevernas egna erfarenheter och sedan vidga perspektiven, säger Karolina Sandahl.

I sin undervisning i kognitiv psykologi arbetar hon konkret med detta. Eleverna får utforska hur tankar, känslor och beteenden hänger ihop, bland annat genom att arbeta med så kallade tankefällor – till exempel generaliseringar eller förhastade slutsatser. Utifrån texter får eleverna identifiera exempel och koppla dem till egna erfarenheter, som de sedan diskuterar med varandra.

Som en del av arbetet får eleverna också i uppgift att observera sin egen vardag och skriva ner situationer där de hamnat i en tankefälla. De reflekterar över hur de skulle kunna tänka annorlunda i samma situation. Först därefter fördjupas arbetet med mer teoretiska perspektiv. Genom att låta eleverna bli aktiva och utgå från deras egna erfarenheter skapas inte bara engagemang – utan också en djupare förståelse för ämnesinnehållet.

Lärande utanför klassrummet

Även i samhällskunskap lägger Karolina Sandahl stor vikt vid att undervisningen tydligt kopplas till elevernas egna erfarenheter och det som är aktuellt i omvärlden.

– En viktig del i att skapa engagemang är att visa att det vi arbetar med faktiskt finns på riktigt, utanför skolans väggar, säger hon.

Eleverna får utföra fältstudier och arbeta i expert- och tvärgrupper. Varje elev fördjupar sig i en del av ett större område. Eleverna blir “experter” på sitt delområde och ansvarar sedan för att dela med sig av sin kunskap till andra. När eleverna exempelvis arbetar med segregation i Stockholm får de besöka olika delar av staden, observera miljöer och intervjua människor på plats. Erfarenheterna tar de sedan med sig tillbaka till klassrummet och delar med varandra.

– Då får de inte bara en egen, konkret förståelse, utan också något att bidra med i gruppen. Det skapar ett engagemang både för innehållet och för varandra, säger Karolina Sandahl.

Ämnesövergripande samarbeten kan också stärka engagemanget. När ett ämne belyses ur flera perspektiv får eleverna en djupare och mer sammanhängande förståelse. På Globala gymnasiet arbetar man till exempel ämnesöverskridande med ämnet klimatförändringar för att både förstå orsaken till det som sker och hur man på samhällsnivå kan jobba med klimatomställningen.

Metoden är verktyget, inte målet

Samtidigt betonar Karolina Sandahl att valet av metod i sig inte är det avgörande – utan hur den används. En metod kan väcka engagemang, men behöver alltid sättas i ett sammanhang där det är tydligt vilken kunskap den ska leda till.

– Det finns inget facit och ingen metod som fungerar i alla grupper. Det som engagerar i en klass behöver inte fungera i en annan, säger hon.

Hon pekar också på risken att fastna i långa genomgångar för att “hinna med” innehållet.

– Det bästa är att skapa strukturer där eleverna själva får vara med och bygga kunskap, med stöd och uppföljning. Att vara aktiv i sitt eget lärande är centralt i allt ämneskunnande.