Läraren: ”Konflikter och känslor innebär en stor didaktisk potential”

Helena Hermansson har arbetat i skolan i över tjugo år och möter både elever och lärare i frågor som rör värdegrund, demokrati och extremism. Enligt henne är konflikter och känslor inget som bör undvikas i undervisningen.

– Konflikter och känslor innebär en stor didaktisk potential. De kan användas som en värdefull ingång till lärande, men det kräver att pedagogen har utvecklat handlingsberedskap och verktyg för att skapa en konstruktiv lärsituation – annars riskerar man att hamna i ett polariserat kaos.

Tydliga ramar och självreflektion som grund

Grunden för detta är tydliga ramar och trygghet i elevgruppen. Kunskap om elevernas bakgrund och erfarenheter är avgörande, men lika viktigt är lärarens egen självreflektion. Vilka frågor väcker starka känslor hos mig? Vilka situationer triggar mig? Att vara medveten om sin egen ”ryggsäck” gör det lättare att agera professionellt när samtal blir laddade, särskilt när de uppstår spontant. Självreflekterande samtal med kollegor är därför en central förutsättning. Att bygga psykologisk trygghet i arbetslaget skapar utrymme att dela osäkerhet, pröva strategier och stötta varandra.

– Jag önskar att skolledare i högre grad såg fortbildning kring kontroversiella frågor som en självklar del av läraryrket. Med tanke på den polariserade samtid vi befinner oss i behöver vi stärka vår professionella beredskap kring demokrati- och värdegrundsuppdraget, säger Helena Hermansson.

Forskning visar också att relationell kompetens, tydligt lärarledarskap och kollegialt lärande är avgörande i arbetet med kontroversiella frågor. Studier om undervisning i känsliga ämnen och förebyggande arbete mot extremism pekar på vikten av långsiktighet, en gemensam kunskapsbas och att kombinera faktakunskaper med reflekterande samtal. Helena Hermansson betonar skolans roll som demokratisk arena där elever får träna på att möta olikheter och pröva sina tankar.

– Om inte skolan erbjuder den möjligheten lämnar vi över det till ofta omodererade flöden på nätet.

Balans mellan fakta, känslor och perspektiv

Hur frågor presenteras spelar stor roll. Att belysa flera perspektiv, använda autentiska berättelser och balansera närhet och distans kan minska låsningar. Ibland behöver man börja med ett historiskt eller strukturellt perspektiv för att skapa trygghet – men utan att förlora relevansen. Helena Hermansson lyfter också vikten av att skilja mellan fakta och känslor: att bekräfta elevens upplevelse men samtidigt tydliggöra vad som är värdering och vad som är faktabaserad kunskap. Ett empatiskt och nyfiket förhållningssätt

– ”Berätta mer”, ”Hur tänker du då?” – kan hjälpa elever att reflektera snarare än att försvara sig.

– Relationer är avgörande. Elever lyssnar när de känner sig sedda och respekterade. Ofta handlar det inte om djupt cementerade åsikter, utan om ett behov av att bli lyssnad på. Samtidigt behöver läraren vara en sund auktoritet och vid behov bryta samtal som riskerar att skada andra i rummet, alltid med uppföljning och fortsatt dialog.

Till lärare som upplever arbetet som svårt ger Helena Hermansson rådet:

– Du behöver inte kunna allt, men du behöver våga och orka stå kvar. Förbered dig, luta dig mot styrdokumenten och arbeta tillsammans med kollegor. Läraryrket idag är komplext och många känner en stor stress över att inte räcka till, men samtal om kontroversiella frågor kan både bearbeta ämnesstoff och engagera elever.

Nya möten skapar nya perspektiv

Toleransprojektet i Borlänge, som detta läsår firar tio år, bygger just på insikten att demokratiarbete måste vara långsiktigt, relationellt och kunskapsbaserat – inte punktinsatser eller temadagar vid kriser. Projektet startades som ett svar på lokal närvaro av extremism, intolerans och utmaningar kopplade till social hållbarhet, men också som en förebyggande satsning. Modellen som används i projektet är ursprungligen utvecklad i Kungälv kommun och samordnas av Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet.

Arbetet genomförs inom ramen för den ordinarie skoltiden, men på neutral plats utanför elevernas vanliga skolmiljö. Alla elever i aktuella årskurser får information om projektet och möjlighet att ansöka. Därefter formas grupper om cirka 20–25 elever från olika skolor och olika delar av staden. Grupperna möts kontinuerligt, varannan vecka under en heldag, under ett helt läsår.

– Det handlar om att skapa nya, oväntade möten som annars sällan blir av, säger Helena Hermansson.

Under träffarna arbetar eleverna med teman som exempelvis grupptryck, civilkurage och mod. Genom samtal, reflekterande övningar och perspektivskiften får eleverna möjlighet att bearbeta komplexa samhällsfrågor ur flera olika synvinklar och samtidigt bygga relationer över gränser.

– Att få kliva ur sin vanliga roll och bubbla, och möta andra erfarenheter och perspektiv, är något deltagarna ofta beskriver som både utvecklande och berikande, säger Helena Hermansson.