Som nybliven högstadielärare i Kungälv kunde Christer Mattsson se elevers oväntade ifrågasättanden av historiebeskrivningar och nedsättande påståenden som en möjlighet att undervisa just där och då. Men lektionen kunde sluta med att elever kände sig otrygga och kränkta utan att gruppen fått chansen att lära och utvecklas. Sedan dess har han undervisat i många år och som forskare studerat hur kontroversiella frågor och känsliga ämnen kan hanteras i undervisningen på ett sätt som leder till lärande och utveckling.

– Vi måste undervisa om kontroversiella frågor och känsliga ämnen eftersom vi alltid kommer att leva med konflikter. Demokratin accepterar att vi är olika, tycker olika och i slutändan ska rösta om vilken vilja som ska få företräde.

– Så vi måste nå ut till alla elever och alla elever måste kunna lära sig att utveckla vad jag skulle kalla för en demokratisk impuls: att å ena sidan känna sin egen rättighet att uttrycka sina behov, men samtidigt intuitivt känna en skyldighet att alla andra uppfattar samma rättighet och tillit till varandra, säger Christer Mattsson som är tidigare XYZ-lärare på högstadiet och idag forskar som docent vid Göteborgs universitet och professor vid universitetet NMBU i Oslo. Han är också föreståndare vid Segerstedtinstitutet som bland annat bedriver forskning kring förebyggande arbete mot våldsbejakande ideologier och strukturer.

– Jag tror att alla lärare har erfarenhet av att kontroversiella frågor kommer på uppstuds. Min erfarenhet, och det vi i forskningen sett fungerar, är att bejaka att frågan har kommit upp, men skjuta upp den tills dess att läraren har hunnit förbereda sig och klassen på att hantera den kontroversiella frågan.

Fem punkter för deltagarna i ett samtal

Grundläggande för att ta upp kontroversiella frågor och känsliga ämnen i undervisningen är att etablera förutsättningarna för ett samtal som alla i klassrummet kan delta i. Men det kräver att alla vet hur ett samtal ska föras och förstår skillnaden mellan samtal och debatt. Eleverna behöver också öva på att använda verktygen som krävs för att kunna delta i ett samtal. Christer Mattsson har fem punkter för deltagarna i ett samtal:

– Är det jag ska säga sant, är det relevant och säger jag det på ett snällt sätt? Sen måste jag anstränga mig för att lyssna på de andras starkaste argument och inse att jag kan ha fel, sammanfattar Christer Mattsson ramarna kring ett utvecklande samtal och fortsätter:

– Att fråga sig själv om det jag säger är sant kan verka banalt, men vi har en djupgående acceptans för att ljuga för varandra för att undvika olika former av misslyckanden, tillkortakommanden, nederlag eller obehagligheter. Men i den stunden jag börjar hitta på är det inte längre ett samtal utan en konfrontation som pågår.

– Detsamma gäller relevans. I en debatt kan man distrahera från det relevanta, men i ett samtal blir det i så fall ett hinder.

– Den tredje punkten, snällheten, är en viktig faktor i synnerhet när samtalet är jobbigt. Om du formulerar något som är viktigt för dig – men som du vet är jobbigt för mig – så underlättar det samtalet om du kan säga det på ett sätt som visar att du vet att det är jobbigt och att du inte vill såra mig. I stället för att använda nedsättande ord om ett fenomen eller sexuell läggning kan du visa att du är nyfiken och förklara varför du uppfattar något som konstigt eller märkligt.

– Det är en väldig skillnad på att vara offensiv och konfrontativ och att vara empatisk och inkännande när man vill kunna föra ett samtal med människor som har radikalt andra uppfattningar.

– Som lärare kan det också vara särskilt viktig att ”vara snäll” när man upplever att en elev saknar argument. I stället för att triumfera kan man bekräfta institutionen som har byggts upp för stunden i klassrummet genom att säga att samtalet var intressant och att du tyckte om att få höra vad eleven tänker, men också fråga vad eleven tänker nu? På så vis visar man att samtalet är värdefullt.

Skillnaden mellan samtal och debatt

Att lyssna på de andras starkaste argument och inse att man kan ha fel är också två förutsättningar som skiljer ett framgångsrikt samtal från en debatt.

– I en debatt letar man efter bristerna i argumenten och angriper motståndarens svagaste. Debatten har sin funktion i en demokrati för att vi ska kunna mäta vilka behov hos oss som är viktigast genom att ställa dem mot varandra. Men innan debatten måste vi ha samtalet och då måste vi lyssna efter andras starkaste argument för där finns utgångspunkterna för att kunna upptäcka om andra har mer rätt.

– Om jag inte har mer rätt än andra så finns uttryck för de andras behov i deras starkaste argument. För att kunna föra samtalet vidare måste vi dela uppfattningen om vilka de behoven är.

– Ett samtal förutsätter också en förståelse för att jag kan ha fel. Det behöver inte betyda att jag behöver tvivla på grundläggande värderingar. Om någon hävdar att Förintelsen inte har ägt rum behöver jag inte fundera på om det ligger en poäng i det, men det är ju något i resonemanget och påståendet som jag inte förstår.

– I den stunden är det lätt hänt att jag vill börja argumentera emot, men då går det till debatt. Så länge samtalet består så måste jag inse att jag kan ha fel och att det finns något i det här samtalet som kommer hjälpa mig att förstå vad det är jag inte förstår just nu.

– Att ett samtal ibland måste övergå till debatt är en sak, men man måste vara medveten om skillnaderna och vilka möjligheter till lärande som finns i samtalet. Samtal öppnar för alla kontroversiella ämnen.

”Kan inte ersätta samtal med debatt”

Det finns kvalitéer i en debatt som lockar till att använda den i undervisning: den kan väcka intresse, underhålla och vara lättare att förstå med sina förenklingar. Hur kan man som lärare resonera för att i stället välja samtalet? 

– Lite grovhugget kan man väl säga att om jag bor i Skövde och vill åka till Skara så kan jag antingen åka dit eller låtsas att jag är där – och så får jag fundera på vad som ger bäst resultat i längden om jag nu vill vara i Skara. Nej, man kan inte ersätta samtal med debatt, även om det är mycket roligare. Det betyder inte att det är oviktigt att lära sig debattera – kanske med hjälp av heta stolen, fyra hörn-övningar och liknande – men debatt är någonting annat än samtal i undervisningen.

När Christer Mattsson började som lärare var sexuell läggning en kontroversiell fråga och bakgrunden till många hatbrott. Det var en fråga som krävde etablerad tillit och omfattande förberedelser för att kunna tas upp i undervisningen.

– I dag är den frågan i de flesta klassrum milt kontroversiell och kan faktiskt användas som ett ämne för att öva på samtal.

– Som jag ser det handlar det inte om att som lärare övertyga elever att de ska tycka på ett visst sätt. I stället behöver de intellektuella och sociala redskap för att delta i en samhällsdiskussion för morgondagens samhälle. Vilka kontroversiella frågor som står på agendan då har jag ingen aning om i dag, men jag kan försöka rusta mina elever för att delta i det samtalet och inte bara de problem jag har i klassrummet just nu.

Undervisning som skapar tillit

Christer Mattsson ser undervisning som skapar tillit hos eleverna som del av ett hållbart samhälle där polarisering och uppfattningar om vad som är kontroversiellt inte i sig är hotfullt för demokratin. Han har flera personliga erfarenheter av hur maktdelningen och rättsstaten i Sverige har klarat påfrestningar och utvecklats. Christers morfar fick aldrig möjlighet till ordinarie grundskola på grund av sitt romska ursprung och med en pappa som var fackligt aktiv fick Christer Mattsson lära sig att de som var emot löntagarfonder var onda människor.

– Polarisering är en förutsättning för demokrati. Det är att ställa olika alternativ, olika viljor, olika inriktningar, olika intressen emot varandra och det är det vi gör i en demokrati. Jag skulle säga att jag som barn, som växte upp i en arbetarklassfamilj och med fackligt aktiv pappa växte upp i i någonting som var mycket, mycket mer polariserat än vad vi ser idag.

– Problemet är när det inte är en sakfråga som står i centrum, utan själva relationen till motståndaren. Är man känslomässigt – affektivt – polariserad ser man en motståndare som fiende och inte någon som man känner tillit till och kan ha ett samtal med till skillnad från politisk polarisering där man har olika politiska uppfattningar, men accepterar dem.

Skolan har en avgörande uppgift

Christer Mattsson menar att den affektiva polariseringen drivs av avstånd mellan människor och brist på gemensamma ytor där samtal kan föras. I Sverige har möjligheterna att ta del av samtal där många kan se varandra och uppleva varandras medmänsklighet minskat under de senaste åren. Skolan har en avgörande uppgift för att bygga upp tillit och skapa förutsättningarna för demokrati: att eleverna får lära sig att förstå sina egna behov och förstå behoven hos de som finns runtomkring.

– Skolan är vår gemensamma vision av morgondagen och klassrummet den arena där barn kan lära sig att träda fram.