Forskaren om undervisning i källkritik: Lärare försöker möta elever där eleverna är

Den ökande polariseringen i samhället, med vitt skilda beskrivningar av historiska skeenden och konflikter, ökar ungas behov av att kunna förhålla sig kritiska och bedöma källors trovärdighet samtidigt som skolans kunskapskrav för källkritik är tydliga. Det gör att skolan behöver ta vara på de akademiska resurserna inom källkritik, menar Mikael Berg Hedström som är docent i pedagogiskt arbete vid Högskolan Dalarna och tidigare gymnasielärare.

– Men det går inte att bara omsätta akademiska begrepp från forskning i historia till skolvärlden utan de behöver ta mark i en skolkontext och i det vardagsnära. Här utgör lärares erfarenheter en avgörande resurs som vi kan lära oss mycket av. De har över tid utvecklat en förståelse för hur de behöver arbeta i vardagen med de utmaningar och möjligheter som finns där.

Arbetade med progression

För att ta reda på hur lärare hanterar utmaningen att undervisa om källkritik genomförde Mikael Berg Hedström ett forskningsprojekt som bland annat omfattade intervjuer med lärare i samhällskunskap och historia på högstadium och gymnasium i tre olika kommuner.

– När jag först intervjuade lärarna så väckte flera frågan att källkritik är viktigt, men att det är otydligt hur de ska nå kunskapskravet. Så jag utgick både från idén att undervisningen ska bidra till elevers utveckling som samhällsmedborgare och att eleverna ska nå målen. Vad behöver lärare bidra med för att nå dit och hur gör de? säger Mikael Berg Hedström som tidigare har undervisat i religionskunskap, samhällskunskap och historia på gymnasiet.

Forskningsprojektet om källkritik i historieämnet omfattade intervjuer, individuellt och i grupper, med sexton lärare varav hälften på gymnasiet och hälften på grundskolans högstadium. Med utgångspunkt från vad en grupp högstadielärare såg som de största utmaningarna fokuserades en gruppintervju med högstadielärare kring frågan om hur lärarna arbetade med progression, att stegvis öka nivån, i undervisningen om källkritik i historieämnet. Lärarna diskuterade hur de skulle lägga upp undervisning om källkritik med utgångspunkt från exempelvis slavhandeln från Afrika till Nordamerika och Europa under 1600 till 1800-talen.

– Jag ville veta hur lärarna använde sin beprövade erfarenhet i undervisningen och utifrån det dra slutsatser. Det framgick att lärare försöker möta elever där eleverna är, att de tar vara på begrepp från den akademiska världen: en disciplinär förståelse, och vill utveckla en laborativ förståelse där källor jämförs och sätts i sitt sammanhang för att bedöma trovärdigheten.

De tre förståelserna

En mer detaljerad uppdelning av de tre förståelserna som lärarna visade sig arbeta med är:

1. En disciplinär förståelse där vetenskapliga begrepp som exempelvis närhet (avstånd mellan händelse och källa i tid, geografi och kultur), tendens (källans partiskhet) och tillgänglighet (vilka källor finns kvar och vilka saknas).
2. En laborativ förståelse där begrepp som beskriver hur man förhåller sig kritisk till källor beskrivs och används. Exempelvis verifiering, klassificering av källor och att placera källan i sitt sammanhang med hjälp av kritiska frågor.
3. En kontextuell förståelse – att förstå något i relation till sammanhanget det har ägt rum i – där eleverna med hjälp av historisk kontextuella kunskap kan göra bedömningar av en källas trovärdighet. Exempelvis kunskaper om ett visst historiskt skeende gör att elever kan sätt olika utsagor i sitt sammanhang.

Genomgående i alla dessa ingångar var att möta eleverna där de är: ett progressionsperspektiv. Att ta utgångspunkt i vardagsnära begrepp för att relatera till elevernas liv och vardag.

”Vem sa vad och varför”

Exempelvis valde en lärare att i sjunde klass tala med eleverna om vad en källa kan vara genom att fråga ”vem sa vad och varför” för att lära känna begreppet tendens som de i nionde klass både ska kunna använda som metod och förklara som begrepp.

– Lärare hanterar källkritik på ett bredare sätt än att bara jobba med det disciplinära. De arbetar med en bredare palett av kunskap och förståelse med flera ingångar, säger Mikael Berg Hedström som beskriver lärarnas sätt att arbeta som ett förhållningssätt snarare än en metod.

Växelverkan

Han är också tydlig med att lärarnas ambitioner att möta eleverna i deras eget intresse inte alls innebär att undervisningen stannar vid det som eleverna anser är angeläget.

– Lärarna menar att det är viktigt att starta i elevernas förförståelse och det som de ser som angeläget. Lärarna möter sedan detta med den historiska kunskap som de bedömer behövs för att eleverna ska kunna fördjupa och bredda sina kunskaper. I det här fallet med källkritik handlar det om att växla mellan kontextuell kunskap, laborativa frågor och mötet med disciplinära begrepp så att det blir som en växelverkan mellan det angelägna och ämnet. På det sättet menar lärarna att de ökar möjligheten att eleverna så småningom ska kunna formulera egna historiska frågor eller nå andra mål.

Mikael Berg Hedström är docent i pedagogiskt arbete vid Högskolan Dalarna och tidigare gymnasielärare.