Yrkesläraren: Inte fel att göra fel som elev – kan vara lärande

Ante Persson beskriver sin väg till läraryrket som ”inte spikrak”. Med ett leende berättar han om rörfirman som var hans första jobb efter skolan och hur han sedan började köra lastbil och skogsmaskiner. I de olika yrkena var svetsning en del av jobbet med rördragningar på pappersbruk runtom i Värmland och även i skogen för att laga och förbättra maskiner och fordon.

Men obekväma arbetstider och en nyfikenhet på naturvetenskap lockade till att utveckla yrkeslivet och efter att ha läst in gymnasiekompetens började Ante Persson i sena 30-årsåldern läsa till lärare i matematik och fysik på lärarutbildningen i Karlstad. Efter att han examinerats som lärare och började undervisa på högstadiet i Torsby, slöt han sedan cirkeln till sitt gamla gymnasium Stjerneskolan.

­– När läraren som jag haft på yrkesgymnasiet gick i pension hörde rektorn av sig och undrade om jag inte ville ta över hans undervisning. Praktiken och auktorisation hade jag redan, men jag fick läsa in en del svetsteori och blev sedan gymnasielärare på heltid i matematik, fysik och svetsteknik.

”Alla kan lära sig svetsa”

I dag skulle Ante kunna pensionera sig helt, men har en Komvux-grupp och vikarierar regelbundet ”för att det är väldigt roligt”.

Svetsteknik är karaktärsämnet för industritekniska programmet och för något år sedan deltog Ante i forskningsprojektet Konsten att svetsa,

– Svetsteknik är egentligen inte en större utmaning än andra ämnen och de allra flesta elever är väldigt motiverade att lära. Sen har en del utmaningar med motoriken och har inte riktigt blicken för vad de ska fokusera på, men alla kan lära sig att svetsa!

I undervisningen ska vissa tekniska moment klaras av, exempelvis ska eleven kunna svetsa vissa fogtyper i olika lägen och när de godkänns så får de en underskrift att momentet är färdigt.

Svetsteknik är karaktärsämnet för industritekniska programmet.

Ante ser ett problem i att vissa elever vill forcera övning och prov för att ”få underskriften och gå vidare”.

– Men det är förstås viktigt att de förstår att det inte bara är signaturen som är viktig utan att de verkligen lär sig och får med sig mer än det mest grundläggande.

Tillämpa variationsteori

I forskningsprojektet utvecklade Ante lektioner i svetsteknik tillsammans med kollegor och forskare. En slutsats var att det gick att tillämpa variationsteori, att systematiskt variera vissa delar och hålla andra konstanta för att urskilja viktiga aspekter. Spänning och hastighet för trådens utmatning är exempel på parametrar som avgör svetsfogens karaktär.

– Ett sätt är att i svetsningen använda för mycket spänning vid ett tillfälle och sedan för lite för att hitta gränserna för vad som är rätt, eller lagom, säger Ante Persson.

– Många kanske gör rätt först och då kan det verka omotiverat att göra fel, men vi vet att alla förr eller senare stöter på problem genom att inte balansera spänning och trådutmaning. Då är det bättre att de systematiskt får ”göra fel” för att erfara vad som blir en svets som håller och ser bra ut.

”Det visade sig att att de lärde sig mer på djupet av att få ”göra fel”

– Traditionellt i lärlingssystemet och även på skolans yrkesutbildningar har det vanliga varit att en yrkeskunnig person eller lärare visat hur man gör rätt och så har eleven fått pröva med målet att göra likadant. Men i forskningsprojektet hade vi mer tid än vanligt att utveckla undervisningen och det visade sig att att de lärde sig mer på djupet av att få ”göra fel” samtidigt som det också var viktigt att kunna sätta ord på vad man gjorde. Eleverna blev också mer säkra på att de hade lärt sig när de fått uppleva variationen. Nu kan de förmodligen också förstå och resonera om varför det går fel när det går fel senare.

När Ante Persson undervisar i dag försöker han ta tillvara erfarenheterna från forskningsprojektet i undervisningsvardagen och för det mesta går det.

– Samtidigt kan det vara många elever som ska hinnas med och få stöttning och då kan det vara lätt att falla tillbaka på det gamla, men när jag visar så använder jag själv för mycket spänning och ser inte längre till att det blir perfekt på en gång. Att det är ett bra sätt är jag övertygad om. Och dialogen, att resonera med eleven och få den att sätta ord på vad som är viktigt och förstå hur eleven tänker, den har jag med mig även i matematikundervisningen.

Ante Persson betonar hur viktigt det är att skapa en relation till eleven.

Elevrelationen viktig

Det Ante Persson skulle vilja hälsa till sig själv som nybliven lärare är hur viktigt det är att skapa en relation till eleven för att kunna prata, ifrågasätta och diskutera.

– Det är jätteviktigt och bygger förtroende som är viktigt för att hela klassen ska kunna komma längre genom att jag kan släppa dem lite mer fria så att de kan gå in i verkstaden och jobba själva. Det där fungerar nästan alltid bra andra och tredje året och det är väldigt värdefullt!