”Utbildning om hållbar utveckling behöver vara en undersökningsprocess”

Skolan och undervisning lyftes fram som ett av de viktigaste verktygen för att underlätta övergången till en mer hållbar värld när Agenda 21 antogs av FN-länderna i början av 1990-talet. Sedan dess har lärare och forskare över hela världen tagit sig an utmaningen att utbilda och att utveckla utbildningen för hållbar utveckling – ett ämne som är laddat med värderingsmotsättningar och där det ibland saknas säker kunskap om framtiden.

– Hållbarhet handlar om grundläggande etiska frågor: vilket är vårt ansvar för andra livsformer och för kommande generationer? Vilken rätt har jag att leva livet på bekostnad av människor i andra delar av världen? säger Johan Öhman som i grunden är biologilärare, men har forskat om hållbarhetsutbildning i över 40 år och är grundare och aktiv i både svenska och internationella forskningsnätverk.

– Det är inga lätta etiska frågor, men det gör det särskilt spännande, tycker jag. Det handlar också om politiska frågor och det innebär en särskild utmaning att det finns olika uppfattningar om hur ett hållbart samhälle ser ut och hur vi ska skapa en global rättvisa.

Kan kännas oöverkomligt

För en lärare kan utmaningarna med att utbilda i hållbarhet, med värdekonflikter och brist på säker kunskap att enas kring, verka oöverkomliga. Johan Öhman menar att ett längre perspektiv gör utmaningen mer möjlig att ta sig an.

– Alla i vårt samhälle känner nog att hållbarhet är en stor utmaning. Och om man som enskild lärare uppfattar det som att man själv förväntas fostra framtidens framtida medborgare kan det bli övermäktigt – men man måste se det som en utbildningsprocess på över tolv år! Och vi måste jobba tillsammans inom förskola, grundskola, gymnasium och högskola. När vi gör det är jag övertygad om att vi kan lyckas. Det jag ser i forskningen visar också det, säger Johan Öhman som påminner om att man som lärare bidrar med sin del och jobbar med människor under deras mest formgivande del av livet.

– Man har stora möjligheter att utbilda om hållbarhet inom sin ämnesexpertis, samtidigt som det är viktigt att också arbeta över ämnesgränserna.

– Det gäller att skapa bra tematiska områden och att man arbetar tillsammans. Ämnena kan vara biologi, historia, religion eller vad det nu är, men det viktiga är att hållbarhet blir en helhet för eleven.

Johan Öhman menar att det är en avgörande del av utvecklingen att bygga upp tematiska områden i undervisningen.

– Vi har traditionellt delat upp det i olika discipliner och då blir det svårt och ibland fel. SO- och NO-ämnen har en viss nyckelroll, men alla ämnen och lärare har något att bidra med: eleverna behöver utbildas i olika kompetenser för att kunna göra förändringar. Det gäller inte minst kreativa, etiska och politiska förmågor.

”Skolans demokratiska uppdrag kräver också att man skapar ett engagemang för hållbarhetsfrågor och lämnar utrymme för olika värderingar.”

Historiskt har utbildning om hållbarhet utvecklats från att vara fakta- och kunskapsbaserad till en normerande tradition som betonat hur man bör göra, men Johan Öhman och hans forskarkollegor menar att det i dag krävs en pluralistisk utbildning, det vill säga att man tillsammans i utbildningen diskuterar, överväger och tar ställning till vad ett hållbart samhälle är.

– Utbildning om hållbar utveckling behöver vara en undersökningsprocess. Det finns en ideologisk spänning mellan de som förespråkar lösningar inom systemet och de som menar att det krävs ett annat system för att skapa en hållbar utveckling. Därför fungerar inte bara den normativa traditionen som visar vad som behöver göras. Skolans demokratiska uppdrag kräver också att man skapar ett engagemang för hållbarhetsfrågor och lämnar utrymme för olika värderingar. Då behöver olika åsikter speglas och eleverna måste få kritiskt granska kunskapsbasen och synsätten och värderingarna som ligger bakom de olika åsikterna.

Den pluralistiska undervisningen gör också att skolan i sig kan bidra mer till hur samhället utvecklas:

– Samtidigt som den pluralistiska undervisningen förbereder eleverna på att diskutera och delta i samtal om hållbarhetsfrågor i framtiden blir skolan också en plats i samhället där vår gemensamma framtid debatteras – utifrån olika värdegrunder.

Finns det gränser för pluralismen i en sån utbildning?

– Ja, det är klart att det finns gränser: en kunskapsgräns som kräver vetenskaplig grund för påståenden. Klimatförnekelse är exempelvis ingen giltig position. Och demokratins värdegrund sätter en gräns med en gemensam strävan efter jämlikhet och frihet. Vad man lägger i de begreppen ska man diskutera, men argumenten kan exempelvis inte bygga på att man förtrycker eller förminskar andra grupper.

Tillsammans med andra forskare, ledda av Leif Östman vid Uppsala universitet, arbetar Johan Öhman med att utveckla en digital plattform som ska fungera som hjälp för lärare i undervisningen om hållbar utveckling. Lärare ska så småningom kunna lägga upp sina lektioner om hållbar utveckling och låta forskare kvalitetssäkra dem.

– Till det ska vi koppla workshops där vi kan arbeta fram lektioner tillsammans med lärarna. Syftet är att underlätta för lärarna att utforma sin undervisning och kunna anpassa andras metoder och erfarenheter i sin egen verksamhet, berättar Johan Öhman.

Plattformen, som planeras göras tillgänglig för lärare i höst, ska också fungera som en brygga mellan lärare och forskning.