”Med gestaltning kommer nya idéer och tankar om hållbarhet fram”

Att drama kan främja lärande i olika ämnen har visat sig i en rad studier från olika delar av världen. Bland annat visar en analys av 63 olika studier om drama att elevernas inlärning i olika ämnen främjades när drama var en del i undervisningen jämfört med när drama inte användes. Inte minst språkutveckling, både i tal och skrift, kan effektiviseras med inslag av drama i undervisningen.

Metoden som används är bland annat processdrama där både elever och lärare kan vara i roll i ett dramaförlopp.

– Det är inte en föreställning inför publik, som många associerar med drama, utan deltagarna går in i roller, samspelar med andra och iakttar de som agerar, säger Eva Hallgren som forskar om drama i undervisningssammanhang vid Stockholms universitet, där hon också undervisar bland annat lärarstudenter.

– Dramat leds av läraren som själv kan gå in i roll eller låta eleverna agera. Jag använder begreppet att ”vi labbar” för att förtydliga att vi prövar – vi ska inte spela upp ett teaterstycke. Det vi gör genom dramatiseringen är att utforska ett innehåll tillsammans.

Eva Hallgren har en bakgrund som mellanstadielärare och undervisat mest i SO, engelska och bild på mellan- och högstadiet. Redan tidigt som lärare blev hon intresserad av drama och undervisning.

– Jag märkte att undervisningen ibland var väldigt effektiv och andra gånger inte. Jag funderade mycket på det där: när fungerar det och varför? Jag kom bland annat fram till att eleverna lärde sig som mest när vi använde något estetiskt uttryck, gjorde en film, byggde en modell eller en teater om kunskapsinnehållet. När vi skapade ihop och hade kul – alltså när eleverna var engagerade. Det där väckte fler frågor och jag behövde lära mig mer. Så småningom utbildade jag mig mer inom bild och senare till dramapedagog.

Som forskare på Stockholms universitet ingår hon i forskargruppen Drama för lärande som nu genomför ett omfattande internationellt projekt för att utveckla undervisningen för hållbar utveckling vid bland annat universitet, så att den blir ”mer interaktiv och erbjuder studenterna ökad delaktighet”.

– Vi undersöker vilka dramametoder som är användbara i undervisningen om hållbarhet. Exempelvis för att förkroppsliga hållbara värden i relation till rättvisetankar och värderingar som har med hållbarhet att göra. Vi vet att med gestaltning kommer nya idéer och tankar om hållbarhet fram.

Drama som verktyg i undervisningen

När Lärare & Forskning hälsar på Institutionen för ämnesdidaktik genomför Eva Hallgren en förmiddagslektion med processdrama. Eleverna som deltar läser en enstaka kurs: Drama som verktyg i undervisningen – processdrama, och ska under lektionen undersöka urbefolkningens rättigheter i Sverige och konflikterna som uppstår när det hittats sällsynta jordartsmetaller, viktiga för bland annat elektrifieringen och omställningen till ett hållbart samhälle, i områden med känsligt växt- och djurliv där samernas renar betar.

– Det är ett exempel på en komplex situation med många olika intressen inblandade där de renskötande samerna och gruvbolaget är ytterligheterna när det gäller själva brytningen som stör renbetet. Men bland samerna finns såklart också olika uppfattningar. Har en inte jobb så kanske nya jobb i gruvan innebär en hoppfull framtid. Och hur ska man förhålla sig till bergen, naturen och livet som har sitt hem där gruvbolaget föreslår att vägar anläggs och gruvgångar borras och sprängs?

Lektionen inleds med att studenterna får arbeta med sin föreställningsförmåga individuellt. De ska blundandes föreställa sig en plats som de tycker om att vara på i naturen och får hjälp att engagera alla sinnen. Hur är det att vara där? frågar Eva. Vilka ljud hör ni? Känner du något mot huden eller finns det något som du kan ta på i närheten? Sedan ställer Eva Hallgren frågan om det kan finnas något hot mot platsen?

Efter den första övningen får studenterna ta med sig en annan elev till sin plats blundandes och beskriva den och kanske uppmuntra till att njuta av doften av mossa eller en blomma.

Sedan får studenterna föreställa sig samma plats igen men själva bli en del av naturen och samma frågor ställs. Någon blir en sten, en annan ett träd eller en insekt och någon annan en bäck. Syftet är att studenterna ska få en ny blick, ett nytt perspektiv, på platsen.

– Då framstår det att beroende på vilken del av naturen de är, inklusive människa, så hotas de på olika sätt. Tack vare att de själva utsätts för hotet förstår de att hoten finns och är helt olika hot beroende på vad man är. Tankar om att det inte är självklart att människan ska få regera över den här platsen och de som är här väcks, säger Eva Hallgren.

”Eleverna ska kunna lita på att det är lekfullt”

I gruppen med studenter varierar kunskaperna om fjällen och samernas historia och för att etablera vissa fakta väljer Eva Hallgren att göra nedslag i historien som deltagarna får åskådliggöra genom att gestalta fakta och händelser som mänskliga statyer. Studenterna visar allt från vandring med renar, uppstyckning av land och gränsdragningar på en karta, till en person som tvingades dra en orimligt tung malmvagn från en gruva med sina renar.

Från det gjorde Eva Hallgren ett stort hopp till nutid genom att gå in i en roll som same i dag.

– Det är en sak som är fantastiskt med drama: vi kan ta hit en historisk plats och ett historiskt skeende!

Inför eleverna kliver Eva av sin skoter och berättar om vad som behöver fixas med för att förbereda renskiljningen som ska äga rum här. Eva vänder sig till eleverna och tackar för att de, släktingar och vänner, har slutit upp för att hjälpa till när alla handtag behövs!

– I ett sånt läge, när eleverna ska ta en roll som de själv får välja är det viktigt att det är på ett lekfullt sätt – det finns inget rätt eller fel – lek är lek endast när det är frivilligt. Man är med så mycket som känns ok för var och en.

– Man kan exempelvis inte avkräva någon ett faktasvar i dramat: eleverna ska kunna lita på att det är lekfullt och inte ställer oförberedda krav.

I sin avhandling, Ledtrådar till estetiskt engagemang i processdrama, arbetade Eva Hallgren fram begreppet ”expectagency”: tillit i agens, att det finns ett handlingsutrymme för de som deltar.

– När idéerna studsar mellan oss måste vi kunna ha tillit till oss själva, till gruppen och att vi faktiskt kan göra något tillsammans. Vi skapar något som vi inte vet vad det är.

Nästa övning är att samla verb på vad berg kan göra. Det blir uppenbart att de faktiskt kan en hel del. Sedan får alla studenter tillsammans bygga berget med sina kroppar och berätta vad de kan:  ”Jag är berget och jag kan dölja”, ”jag är berget och jag kan stå fast”, ”jag är berget och jag kan stoltsera”. Berget tar plats i rummet.

– Det får gärna vara rituellt och syftet är att förhöja det vi pratar om. I en sån övning kan känslan bli väldigt stark inom gruppen: vi har hört varandra!

Efter att de personifierat berget ersätts studenternas berg av en stor sten och ett tyg i rummet.

– Man kan ofta ha nytta av en synlig påtaglig påminnelse om det vi talar om. När de klivit ur rollen hade vi kvar berget av tyg och sten, förklarar Eva Hallgren och påminner om att man inte vet var ett drama tar vägen och att det kan vara bra att ta höjd för olika möjliga utvecklingar.

I nästa del av övningen förklarar Eva att så småningom kom människorna vandrande och började leva bland bergen. Men hur stora var de där människorna egentligen? En student böjer sig ner och mäter upp ett par centimeter med fingrarna.

– Det blir ju uppenbart hur små människorna är i förhållande till berget och vidderna. I undervisning för hållbar utveckling är det viktigt att vi får olika perspektiv och dramat har hjälpt deltagarna att skapa sig en ny bild av den här fjällnaturen som vi vill lyfta fram just här. När studenterna har en personlig anknytning till platsen som vi har etablerat får de en relation till historien så att vi kan vandra mellan dåtid, nu och framtid. Hållbarhetskompetens handlar också om att en inser att det finns en möjlighet att förändra, skapa.

”Historing” och ”futuring”

Eva Hallgren använder begreppet ”historing” och ”futuring”, som kommer från hållbarhetsdiskursen, för att beskriva förflyttningen i tid i dramat.

I gruppen med studenter varierar kunskaperna om fjällen och samernas historia och för att etablera vissa fakta väljer Eva Hallgren att göra nedslag i historien som deltagarna får åskådliggöra genom att gestalta fakta och händelser som mänskliga statyer. Studenterna visar allt från vandring med renar, uppstyckning av land och gränsdragningar på en karta, till en person som tvingades dra en orimligt tung malmvagn från en gruva med sina renar.

Från det gjorde Eva Hallgren ett stort hopp till nutid genom att gå in i en roll som en renskötande person i dag.

– Det är en sak som är fantastiskt med drama: vi kan ”ta hit” en avlägsen plats eller ett historiskt skeende till klassrummet. Eller så klart, våra föreställningar om det. Därför blir perspektivbyte viktigt för att bryta generaliseringar om exempelvis hur vissa människor från en viss plats är eller uppträder.

Inför eleverna kliver Eva av sin skoter och berättar om vad som behöver fixas med för att förbereda renskiljningen som ska äga rum här. Eva vänder sig till studenterna och tackar för att de, släktingar och vänner, har slutit upp för att hjälpa till när alla handtag behövs!

– I ett sånt läge, när deltagarna ska ta en roll som de själv får välja är det viktigt att det är på ett lekfullt sätt – det finns inget rätt eller fel – lek är lek endast när det är frivilligt. Man är med så mycket som känns ok för var och en.

– Man kan exempelvis inte avkräva någon ett faktasvar i dramat: studenterna ska kunna lita på att det är lekfullt och inte ställer oförberedda krav.

I sin avhandling, Ledtrådar till estetiskt engagemang i processdrama, arbetade Eva Hallgren fram begreppet ”expectagency”: förväntans- och förhoppningsagens, som innebär att en har tillit och en förhoppning på sina medspelare och att det finns ett handlingsutrymme för de som deltar.

– När idéerna studsar mellan oss måste vi kunna ha tillit till oss själva, till gruppen och att vi faktiskt kan göra något tillsammans. Vi skapar något som vi inte vet vad det ska bli. Det är något vi övar på i drama, då vi bygger på varandras idéer i improvisationer. Det är också något som betraktas som en av de så kallade hållbarhetskompetenserna.

När processdramat med studenterna fortsätter säger en deltagare att hen hör något. Det är renarna som kommer vällande och tillsammans hjälps gruppen åt att få in dem i stängslingen. Då är dagens viktigaste syssla klar och gruppen samlas för en fika och ett samtal om platsen och vilka de är som har samlats. Då går Eva in i rollen som en stressad släkting som anländer med taxi från flygplatsen och inte är klädd för renskiljning. I sin roll är Eva upprörd och berättar att ett gruvbolag har funnit jordartsmetaller som kan brytas precis här under där de sitter. Hur ska vi göra?

Sedan avbryter Eva dramat och frågar de olika karaktärerna vad de känner just då. En elev finner sig snabbt och förklarar att hon är en flickvän till en renskötare och inte riktigt fattar vad som händer. En annan som ”varit med på renskiljning i 60 år” berättar en helt annan historia.

– Som du märkte fanns det ett intresse bland studenterna för att fortsätta eftersom många frågor hade väckts: Kvinnan som var så engagerad och kom med taxi hade ju flugit upp och hade en elbil där hemma i Stockholm: hur resonerade hon? En annan i gruppen hoppades få jobb på ett gruvbolag för att kunna bo kvar nära fjällvärlden.

– Det narrativa gör att man vill gå vidare: det fungerar förvånansvärt bra för att sätta igång en process som deltagarna själva driver. Just idag kom vi inte till det vi kallar ”futuring” utan bara en återspegling av vad som hänt: ”historing”. En fortsättning skulle kunna vara att låta naturen få en röst. Vad säger berget som vi redan känner i denna fråga? Det är inte en utopi utan förekommer på flera platser i världen. Kanske finns det journalister som vill intervjua både gruvbolag, politiker och renägare? Här finns möjlighet att ta processdramaförloppet vidare i olika riktningar som deltagarna känner meningsfulla. Att lösa klimatkrisen kommer vi inte att göra just där och då, men vi kan öppna för ett undersökande av olika perspektiv och synliggöra olika behov och samband på olika nivåer.

Referenser och lästips

Hallgren, E. (2018). Ledtrådar till estetiskt engagemang i processdrama : Samspel i roll i en fiktiv verksamhet (PhD dissertation, Institutionen för de humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnenas didaktik, Stockholms universitet). Hämtad från https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:su:diva-153424

Ulubey, Özgür. (2018). The Effect of Creative Drama as a Method on Skills: A Meta-analysis Study. Journal of Education and Training Studies. 6. 63. 10.11114/jets.v6i4.2968.