”Palmolja” står det på ena lappen, på lappen bredvid ”Konsumtion”. En dubbelriktad pil binder samman orden och runtom syns ett virrvarr av pilar som pekar vidare mot andra lappar med ord som ”efterfrågan”, ”jobbmöjligheter”, ”koldioxidutsläpp”, ”global uppvärmning” och ”lokala levnadsförhållanden”. Vid en första anblick ser det något kaotiskt ut men läser man kartan av pilar och ord noga så bygger den upp en modell av hur utvinningen av palmolja i Indonesien påverkar – och påverkas av – olika faktorer lokalt och i omvärlden.

Bilden kommer från Lotta Dessen Jankells avhandling. Hon är lärarutbildare och lärare i geografi, biologi och naturkunskap vid Globala gymnasiet i Stockholm och har utvecklat en undervisningsdesign där eleverna använder sig av en så kallad ”sambandsväv” för att visualisera hur olika samband hänger ihop och bildar en helhet.

Synliggöra orsakssamband

Systemtänkande, att förstå världens komplexitet genom att se på den i termer av helheter och relationer snarare än genom att dela upp den i delar, och systemmodellering, att presentera olika perspektiv med olika modeller, används av forskare inom naturvetenskap och samhällsvetenskap för att förstå komplexa frågor. Så kallade sambandsvävar är en förenklad variant som kan användas av elever för att på liknande sätt synliggöra orsakssamband, drivkrafter och lösningar på problem, förklarar Lotta Dessen Jankell. Hennes drivkraft var att skapa ett verktyg för lärare att bevara komplexiteten som finns i många frågor men samtidigt göra det begripligt och tillgängligt för eleverna.

– Jag har jobbat mycket med hållbarhetsfrågor, både som lärare och med fortbildning för lärare. Ofta blir den här typen av större frågor, som klimatförändringar och globala frågor, väldigt abstrakt och svårfångat för eleverna. Jag tycker det är viktigt att inte försöka förenkla en komplex verklighet. Samtidigt har jag saknat didaktiska verktyg som kan underlätta elevers förståelse av samband och vilka faktorer som påverkar varandra, säger hon.

”Bidrar till ett konsekvenstänkande”

Att använda sambandsvävar kan dessutom stärka elevers förmåga till kritiskt tänkande.

– Det bidrar till ett konsekvenstänkande genom att eleverna lär sig att bevisa och belägga att någonting påverkar något annat, säger Lotta Dessen Jankell.

När Lotta Dessen Jankell och hennes sex lärarkollegor som bidrog till studien skulle lära eleverna att använda sambandsvävar började klasserna att tillsammans skapa sambandsvävar kring ett visst problem på tavlan. Sedan diskuterade lärare och elever vad pilar och andra symboler skulle betyda. Därefter kunde eleverna själva använda modellen för att göra en analys, med handledning av lärarna. Vissa elever skapade egna symboler för att göra sambandsväven mer levande och andra använde färgkoder på pilarna för att tolka konsekvenser ur olika perspektiv, till exempel rött för ohållbart och grönt för hållbart.

Lotta Dessen Jankell tror att fler lärare – och elever – skulle kunna dra nytta av att använda sambandsvävar i klassrummet. Ett första steg kan vara att som lärare själv skapa en sambandsväv och därigenom ha ”facit” på hand när man låter eleverna utforska samma ämne.

– Börja smått med en fråga som du känner dig trygg med och som du vet att eleverna har lite svårt för. Och tänk att det är ett tankesätt eleverna tränar upp, så det kan få ta lite tid att skapa sambanden, säger Lotta Dessen Jankell.