Hur sätta betyg på en rörelse som inte kan vara rätt eller fel?

Sedan skolreformen 2011 har det diskuterats hur man ska bedöma kunskaper i ämnet idrott och hälsa. Den då nya läroplanen, lgr 11, innebar att lärarna skulle bedöma elevernas prestationer mot tydliga kunskapskrav till skillnad mot tidigare fokus på elevernas aktivitet. Den senaste läroplanen som infördes 2022 innebar ytterligare tydligare kunskapskrav även för aspekter av hållbarhet och ett hälsosamt liv, utöver exempelvis om hur fysisk aktivitet påverkar hälsa, säkerhet vid fysiska aktiviteter och regler i olika idrotter.

Men trots styrdokument och stödmaterial från Skolverket är osäkerheten stor, visar flera studier och Skolinspektionen konstaterade 2018 i en granskning att undervisningen i årskurs 7–9 hade ”ett innehåll där fokus huvudsakligen läggs på fysisk aktivitet”.

Nina Westrin Modell är universitetslektor vid institutionen för pedagogik och lärande vid Linnéuniversitetet. Hon är utbildad lärare i idrott och hälsa och arbetade i många år inom gymnasieskolan där hon mötte elever som valde att inte delta i viss undervisning i idrott och hälsa på grund av att de inte kunde den bollsport eller annan idrott som stod på schemat.

– Det fick mig förstås att reagera och jag blev angelägen att veta mer om varför eleverna tror att de ska kunna vissa saker innan undervisningen när de uppenbarligen inte förväntade sig det i exempelvis språk, säger Nina Westrin Modell som publicerade sin doktorsavhandling om gymnasieelevers uppfattningar om kunskap, lärande och bedömning i maj 2024.

– Min forskning visar att eleverna är medvetna om hur viktigt det är med generiska kunskaper, om hur samarbete, kreativitet och självständighet kan förenas, och att idrott och hälsa kan ge de kunskaperna. Men de upplever att det är ämneskunskaperna, färdigheter i exempelvis bollspel och kunskaper om regler, som är viktiga för bedömning och betygsättning.

Stark koppling till föreningsidrotten

En förklaring som Nina Westrin Modell kommer fram till i sin forskning är att idrott och hälsa traditionellt har en stark koppling till föreningsidrotten där det finns mycket som tas för givet. Nina Westrin Modell har själv lång erfarenhet av föreningsidrottande där reglerna är tydliga och normerna för hur en rörelse ska gå till är starka. De kriterier som gäller inom föreningsidrottens bollspel, friidrottande och annat har också blivit underlag för bedömningen i skolan och eleverna uppfattar också att det är så.

– För att få en vidgad syn på kunskap i ämnet idrott och hälsa har jag använt bildningsbegreppet. Det är ett sätt att se kunskap ur alternativa perspektiv mot vad det traditionellt har gjorts.

Vad innebär bildning i det här sammanhanget?

– Att ämnet handlar om både ämneskunskaper och generiska kunskaper som samarbete, kreativitet, självständighet och hur dessa kan förenas. Bildning omfattar både de generiska kunskaperna och de som är direkt kopplade till idrottandet. Jag tror att det finns en risk att det blir mer fokus på kunskaper som är lätta för lärarna att bedöma: de mätbara kunskaperna, men då kan bildningen gå förlorad.

Nina Westrin Modells forskning grundar sig främst på lektionsobservationer i fyra klasser på en gymnasieskola och intervjuer med eleverna. Som forskare fick hon i flera fall sina erfarenheter som lärare bekräftade.

– Elever som inte idrottade inom traditionell föreningsidrott kunde välja bort undervisning när det handlade om de idrotterna eller när det var tävling vilket går tvärs emot syftet med undervisningen. Dessutom riskerar eleverna att gå miste om viktiga generiska kunskaper.

”Är man under ständig bedömning kan det vara svårt att gå in i en lärandesituation för att visa att man inte kan.”

En orsak till att eleverna väljer bort viss undervisning beror på att eleverna upplever att bedömningen för betyg grundar sig på elevens nivå av ämneskunskaper.

– Eleverna uppfattade att de var under ständig bedömning och är man under ständig bedömning kan det vara svårt att gå in i en lärandesituation för att visa att man inte kan.

Många elever upplevde föreningsidrott med tävling som negativt. Men de tog själva initiativ till bollspel upptäckte hon när hon kom till lektionerna innan läraren anlänt.

– Då märkte jag att eleverna ofta spontant tog fram just bollar. De bestämde regler tillsammans och umgicks tillsammans genom att använda olika bollar. Reglerna kopplade till föreningsidrotten blev då inte speciellt viktiga och många fler elever var med. Så bollen i sig är inte ond eller god, utan det är hur man använder den.

Nina Westrin Modells studier har visat att utvecklingen och fördjupningen av ämneskunskaper skiljer sig mellan olika idrotter. Både mellan olika individer och hur omfattande fördjupningen av kunskaper, den så kallade progressionen, kan bli. En aktivitet skiljde sig från andra när det gäller progressionen av ämneskunskaper och blev ett bra exempel på hur undervisning i idrott och hälsa inte behöver vara affirmativ, det vill säga inte bekräftar något bestämt.

– Spelar du innebandy en gång eller två eller tre så är det jättesvårt att få en fördjupad progression i det lärandet. I dans däremot blev progressionen tydlig, delvis tack vare att kunskaperna och färdigheterna till en början var mer jämn bland eleverna.

Inom en av studierna ingick ett dansprojekt i elevernas undervisning i idrott och hälsa.

– Där inledde läraren med att de fick lära sig olika rörelser till musik. Sedan fick eleverna bli mer skapande och kreativa med egna rörelser till musiken. Så det gick från att följa lärarens anvisningar till ett skapande, till det icke-affirmativa som har ett särskilt värde eftersom det är utforskande. Att progressionen också blev tydligare då kan bero på att dansen också är mer fri och kan utvecklas på flera olika sätt än en regelrätt bollidrott.

Se på rörelse ur annat perspektiv

En fråga som Nina Westrin Modell ställt sig i sin forskning är hur en rörelse som inte kan vara rätt eller fel, som i exempelvis kreativ dans: hur ska den då bedömas eller betygsättas?

– Men vi kanske inte ska betygsätta rörelse utan andra saker? Om vi ser på rörelse ur ett annat perspektiv, då följer också betygsättningen med. Om man pratar om en ”rätt rörelse” och frågar sig ”i förhållande till vad?” så blir det lättare att frigöra sig från kopplingen till föreningsidrotter som trots allt finns där med sina standardiserade sätt att se på rörelser: om de är rätt eller fel.

Nina Westrin Modell menar att om undervisningen baseras på ett annat perspektiv så följer också betygsättningen med i förändringen. Men några alldeles konkreta tips och råd till lärare hur betygsättningen ska ske vill inte Nina Westrin Modell komma med.

– Jag tänker att undervisning och lärande får komma först, och sedan får man fundera på bedömningsmetoderna.

Lyssna på avsnitt 21 av podden Lärare & Forskning här!

Referenser och lästips

Modell, N. (2024). Bildning i idrott och hälsa : Gymnasieelevers uppfattningar om kunskap, lärande och bedömning (PhD dissertation, Linnaeus University Press).
doi.org/10.15626/LUD.524.2024

Modell, N. (2024). Idrott och hälsa – ett rum för bildning. Forskning Om Undervisning Och lärande, 12(1), 89–107.
doi.org/10.61998/forskul.v12i1.22927

Skolinspektionen. (2018). Kvalitetsgranskning av ämnet idrott och hälsa i årskurs 7–9.
skolinspektionen.se/globalassets/02-beslut-rapporter-stat/granskningsrapporter/tkg/2018/idrott-och-halsa/kvalitetsgranskning-av-amnet-idrott-och-halsa-i-arskurs-79.pdf