Läraren: ”Genom det estetiska får vi tillgång till alla våra sinnen”

Matematiska musikstycken med tydliga takter och rytmer att räkna till, sånger om geometriska former, dans för att utforska teknik och sånger skapade ur barnens fantasi med inspiration från böcker och bilder. Förskolläraren Maria Ripemo i Karlstad använder estetiska uttrycksformer som en naturlig del av den dagliga undervisningen – både för att stärka lärandet i andra ämnen och för att ge utrymme åt fantasi, kreativitet och eget skapande.

– Genom det estetiska får vi tillgång till alla våra sinnen, vilket skapar ett mer flerdimensionellt lärande med fler möjligheter att ta till sig kunskap. Det handlar också om demokrati och medmänsklighet – alla kan uttrycka sig estetiskt, även den som ännu inte har språket, säger hon.

Sång som väg in i språket

Maria Ripemo arbetar med barn mellan ett och sex år och anpassar upplägget utifrån åldern. Gemensamt för hela åldersspannet är att sången används som ett sätt att stötta språkutvecklingen. Tillsammans med barnen har Maria Ripemo skrivit och spelat in omkring 50 sånger genom åren. Hos de yngsta handlar det om lek med ljud, medan de äldre barnen går vidare till ord som blir meningar och små berättelser.

– När man gör sånger skapas ett slags liv i språket. Det sätter sig mer och stöttar språkutvecklingen. Det stärker också barnens självkänsla att det är deras egna sånger, säger Maria Ripemo.

Även dans används som ett sätt att kommunicera för de yngsta men också som ett pedagogiskt verktyg i undervisningen om teknik och matematik för de äldre. I ett projekt om teknik arbetade barn i 4-6 årsåldern med en danssaga.

– Vi dansade olika gångjärn med kroppen genom att barnen fick snurra och använda olika kroppsdelar. Vi har också arbetat med hur man kan hålla i varandra för att skapa ett stabilt “rep”, berättar Maria Ripemo.

Engagemang som avgör

Att jobba med estetiska uttryckssätt skapar engagemang och motivation hos barnen, vilket också är avgörande för att det här arbetssättet ska fungera.

– Det är helt avgörande att barnen är engagerade. De tycker för det mesta att det är jätteroligt och frågar ofta: ska vi dansa idag, ska vi sjunga? Men det finns också dagar när de inte alls är med på noterna, och då får jag anpassa mig. Man behöver vara lyhörd och inlyssnande, säger Maria Ripemo.

Hon har följt barngrupper från ett till sex års ålder och ser hur skapandet fortsätter att utvecklas över tid. Flera barn som slutat på förskolan har exempelvis fortsatt att skapa musik hemma.

“Inte bara en krydda”

Samtidigt vill Maria Ripemo betona att estetiska uttryck inte bara ska ses som ett verktyg för att utvecklas inom andra ämnen, utan som något som har ett eget värde.

– Det har blivit lite så att man ser det som en krydda, något kul vid sidan av. Man tänker inte att det ska ha samma höga kvalitet som andra ämnen. Men det gör så mycket med oss människor – se bara hur musik påverkar oss.

Hon beskriver hur arbetssättet kan göra skillnad på djupet hos barnen.

– Jag hade ett barn som var ganska liten när han började hos mig. Han ville inte vara med i början, men genom dans och sång utvecklades han jättemycket. När han började skolan ville han dansa varje dag. Han fann så mycket glädje i det. Barnen vågar ta för sig, vågar röra sig, vågar sjunga. Den självkänslan ger så mycket tillbaka.

Tips för att komma igång

Maria Ripemo föreläser en del för studenter på förskolelärareprogrammet och många undrar hur de kan få in mer estetiska uttryck i undervisningen. Hennes råd är att börja i det lilla och att utgå från barnen – vad intresserar dem just nu? Att hämta inspiration från böcker, bilder eller pågående projekt kan också vara ett sätt att komma igång.

– Det kan vara något att hänga upp det på. Det är svårt att hitta på något ur ingenting. Just nu jobbar vi med Elsa Beskows John Bauer och barnen bygger egna sagor utifrån troll.

Men läraren behöver inte alltid styra allt, betonar hon.

– Jag får vara någon slags ram. Det kan också balla ur ibland, och det gör inget. Det viktiga är att vara lyhörd.