rädslan för konflikter i klassrummet kan förstås hämma möjligheterna till viktiga engagerande diskussioner, säger Åsa Wedin, professor pedagogiskt arbete vid Högskolan Dalarna.
Att kunna förhålla sig kritiskt till texter är avgörande för att fungera som samhällsmedborgare, konsument och i yrkeslivet. Men hur ska vuxna elever som saknar tidigare skolutbildning på kort tid lära sig det som krävs av en medborgare? Den utmaningen står lärare på SFI, studieväg 1, inför.
– Forskningen visar att engagemang är mycket effektivt, säger Åsa Wedin som är professor i pedagogiskt arbete vid Högskolan Dalarna och ser en utmaning i att få lärarna att lita på att det är bra undervisning när elever diskuterar.
Av: Johan Boström
Publicerat 2024-05-22
Elever som läser svenska för invandrare, studieväg 1, har ofta en underordnad position i samhället. De har inte sällan levt i fattiga och förtryckta förhållanden och kan ofta inte läsa eller skriva. Samtidigt som de ska lära sig saker som vi är vana vid att barn lär sig i för- och grundskolan ska de efter utbildningen klara sig fungera som vuxna i samhället.
– För många av de här eleverna är det den enda undervisning som de kommer att få någonsin, konstaterar Åsa Wedin som tillsammans med läraren Tímea Bergsten Provaznik studerat SFI-undervisning inom studieväg 1 och intervjuat lärare om deras undervisning för att utveckla förmågan hos eleverna att använda texter kritiskt och självständigt, så kallad kritisk litteracitet. Studien var inom ramen för ett så kallat aktionsforskningsprojekt där forskarna samverkade med lärarna som fick resonera om och reflektera över undervisningen i intervjuer.
– Någon har sagt att de här eleverna ”behöver läsa och skriva medan de lär sig läsa och skriva”. De behöver utveckla grundläggande förmåga i läsning och skrivande, samtidigt som de måste lära sig att ifrågasätta på ett sätt som de inte är vana vid, men som ligger inom skolans demokratiska uppdrag att undervisa om. Elevernas drivkraft för att lära sig språk, och förhålla sig kritiskt till texter, är ofta stora för att kunna fungera i samhället och få ett arbete.
Åsa Wedin och Tímea Bergsten Provaznik lyfter i sin forskning fram utmaningar kopplade till eleverna själva, lärarna och läromedlen i undervisningen för att eleverna på studieväg 1 ska utveckla ett kritiskt förhållningssätt till texter, så kallad kritisk litteracitet.
– Eleverna ska lära sig väldigt mycket på relativt kort tid och det handlar om både kunskaper och värderingar. De är ofta fasligt tacksamma och tycker att den här undervisningen är så bra, bättre jämfört med vad de varit med om förr inom undervisning, men de kan ha svårt att uttrycka sig och behöver utveckla det samtidigt som de ska förhålla sig kritiskt till texter.
Kritisk litteracitet måste införas tidigt
Intervjumaterialet från studien visar att de demokratiska aspekterna: att kunna bilda sig en åsikt och uttrycka den, anses lika viktigt för många elever som att fungera i yrkeslivet. Den uppfattningen bekräftas också av modeller från forskare som hävdar att kritisk litteracitet är kopplat till medborgerliga behov och demokratiska rättigheter som innebär att den aspekten av språk måste införas tidigt i undervisningen och inte när eleverna har nått en viss nivå som att kunna läsa och stava.
I undervisningen visade eleverna stort engagemang och vilja att delta i diskussioner, men lärarna uttryckte i intervjuerna osäkerhet inför att låta eleverna diskutera. Dels för att de upplevde att de inte hade kontroll över undervisningen, dels för att diskussionerna kunde riskera att uppfattas som konfliktfyllda vilket kan försvåra undervisningen för elever som varit med om vissa traumatiska upplevelser.
– Det är mänskligt att lärare inte riktigt litar på att eleverna lär sig något när eleverna sitter och diskuterar. Då blir det lätt som lärare att säga att man inte har tid för diskussioner och i stället skapar ett lektionsinnehåll där man vet vad eleverna gör. Men rädslan för konflikter i klassrummet kan förstås hämma möjligheterna till viktiga engagerande diskussioner.
Samtidigt beskriver lärarna en brist på stöd i läromedlen som finns tillgängliga.
– Läromedlens material var ofta väldigt slätstruket och höll en låg nivå. De lättlästa böcker som finns tillgängliga hade snarare en neutral prägel än att de gick att använda till ett kritisk inriktat arbete.
Engagemang viktigaste faktorn
De teman som lärarna använde i undervisningen var medvetet kopplade till elevernas behov och det som eleverna ansåg vara angeläget. Exempelvis konsumtion: reklam och priser, men också hållbarhet och tolkning av instruktioner för sortering av avfall.
– Ett annat tema var FN:s barnkonvention: Hur framställs och tolkas den i Sverige och hur ser det ut i länderna där eleverna hade sin bakgrund? Det ämnet gav många ringar på vattnet med diskussioner om hur barnen har det i olika samhällen.
– Forskning visar att det är mer avgörande med engagemang från elever som inte har med sig den bakgrund som vi är vana vid från grundskolan exempelvis. Där har vi en förväntan om att elever lär sig saker i en viss ordning, men engagemang är den viktigaste faktorn som kan bryta mönstren och de förväntningar på skolframgång som finns på eleverna som läser studieväg 1.
För att balansera behovet av engagerande ämnen och diskussioner med respekt för elevernas tidigare erfarenheter och eventuella trauman, krävs ett gott omdöme hos lärarna.
– Det är helt klokt att ibland backa som lärare: man behöver ha ett gott omdöme och känna sina elever. Samtidigt ska man våga ge uppgifter som är kopplade till verkliga livet och deras vardag. När undervisningen handlar om elevernas liv väcks engagemanget!
Skriftspråkliga praktiker som hänger ihop
Det finns fyra etablerade aspekter av skriftspråkanvändning som också kallas skriftspråkliga praktiker:
- Kodknäckande praktiker som är direkt relaterade till tidig skriftspråksutveckling som samband mellan bokstav och ljud, men även på mer avancerad nivå som textgrammatik och skriftspråkliga normer.
- Meningsskapande praktiker som innebär att förstå, tolka och uttrycka innebörder samt att relatera andras tankar och känslor till sina egna.
- Textskapande och textanvändande praktiker innebär rörelser i och mellan texter och kunskap om hur texters struktur formas (analoga eller digitala). Exempelvis lässtrategi ingår i denna praktik.
- Kritiska praktiker är sådana där texter används så att kritiskt tänkande aktualiseras och krav ställs på en medveten positionering av användaren för att analysera och använda texten.
Referenser och lästips
Bergsten Provaznik, T., & Wedin, Å. (2023). Att se med egna ögon – kritisk litteracitet på svenska för invandrare, sfi. Forskning om undervisning och lärande, 11(2), 30–52.
forskul.se/tidskrift/volym-11-nummer-2-2023/att-se-med-egna-ogon-kritisk-litteracitet-pa-svenska-for-invandrare-sfi/
