Undervisning om politiska val: ”Största utmaningen att demokrati inte berör eleverna”

När Maria Olson, som är professor i ämnesdidaktik vid Stockholms universitet, sammanställde forskning om elevers demokratilärande i skolan bollade hon och de andra författarna namnet på forskningsöversikten. I stället för förslaget ”att lära om demokrati” argumenterade Maria Olson för att i namnet slopa ”om”.

– Den absolut största utmaningen är att demokrati inte berör eleverna. Vi ser i studier att många inte upplever det som något livsnära och meningsfullt.

– Ändå har de mött demokratiundervisning redan från förskolan, där det ofta är fokuserat på värdegrund, som exempelvis rättvisa och respekt. Det fortsätter upp till mellanstadiet där det rätt snabbt blir slagsida åt att lära sig om demokrati. Det vill säga lärande om demokrati som en fråga om att kunna och veta om demokrati som politiskt styrskick: hur många politiska företrädare finns  i riksdagen, vad heter partierna och så vidare, säger Maria Olson, som menar att fakta om demokrati är viktigt i sig, men inte självklart leder till eller berör frågor som handlar om hur eleverna själva erfar demokrati.

Därför går elever miste om möjligheten

– Elever behöver lära om demokrati, för demokrati och genom demokrati, men de två senare formerna är inte så vanliga i undervisningen, och därför går elever miste om möjligheten att erövra en egen, personlig relation till demokrati – både som ett politiskt styrskick och som ett sätt att samexistera med andra människor i samhället – en livsform, säger Maria Olson och hänvisar till psykologen och pedagogen John Deweys teorier.

En förklaring till att undervisningen i stor utsträckning går ut på att lära fakta om demokrati kan vara att det är relativt enkelt att mäta sådana kunskaper hos eleverna, till skillnad från att bedöma resultatet av inlevelsebaserad undervisning. Undervisning genom demokrati kan också leda till att kontroversiella frågor och känsliga ämnen måste hanteras i klassrummet exempelvis inför ett politiskt val när elever har olika uppfattningar.

– Demokrati är i mångt och mycket en livsform –  ett sätt som ett samhälle valt att leva utifrån. Det handlar om hur vi tänker på, och handlar gentemot, andra människor i samhället. Inte bara ett sätt att styra samhället. Värdegrunden behöver kort sagt i högre grad kopplas till demokrati som en praktik, ett sätt att leva och vara.

Inte fått praktisera tillräckligt

Enligt Maria Olsons egen forskning har elever, framför allt i högre skolår, i ganska liten grad fått möjlighet att erfara och praktisera demokrati i skolan.

– Dessa aspekter av deras demokratilärande gäller både i undervisningen och på raster, i fritidshem och annan skoltid. Här visar sig lärarnas och övriga skolpersonalens förhållningssätt vara väldigt viktigt. Att erfara och praktisera demokrati handlar om att få möjlighet att som elev ges utrymme att göra sin röst hörd, oavsett om det blir som eleven vill eller inte, eller som läraren tänkt eller inte. Demokrati innebär inte om att det alltid blir som jag själv eller min grupp av likasinnande vill. Det handlar lika mycket  om att uthärda att de flesta andra just nu vill eller tänker något annat.

– Ett sätt att erfara det är att låta eleverna få bestämma över vardagen i klassrummet och på skolan och vi vet från studier att eleverna får visst inflytande som när man tar rast på lektionerna eller att ett prov behöver flyttas för att det redan är många prov under en viss period. Men de får inte inflytande över kunskapsinnehållet av ibland givna, och ibland inte så givna, skäl. Då behöver lärarna och övriga skolpersonalen använda sig av didaktiska redskap som kan erbjuda utrymme för  eleverna att både erfara och själva praktisera demokrati.

– Det är viktigt att som lärare och skolpersonal markera att du som elev inte får inte sätta vilka klistermärken som helst på epatraktorn som parkeras på skolans parkering. Om det som uttrycks på dessa klistermärken är ett tydligt kränkande eller diskriminerande uttryck får det inte förekomma på skolan. Att undvika sådana ställningstaganden, eller andra kontroversiella frågor och känsliga ämnen, av rädsla för konflikt blir snarare ett sätt att undvika eller kringgå en möjlighet att erbjuda eleverna ett lärande genom demokrati.

Fingertoppskänslig balansgång

Maria Olson beskriver detta som en fingertoppskänslig och sammanhangsberoende balansgång mellan att uppmuntra till nyfiket utforskande av gränser för demokrati som kultur, som livsform, och ett professionellt gränssättande .

– Gränssättning är inte att bara säga stopp, ”så där får man inte säga eller göra”. Det  krävs en dialog och ett resonemang för att eleverna ska få chansen till en nyanserad förståelse  genom demokrati.

Utrymmet för lärare att diskutera på vilka olika sätt, och inom vilka skolämnen, som olika ingångar till demokratin kan lyftas, så att ämnena tillsammans kan skapa en samlad helhetsbild av olika demokratilärande aspekter, är ofta begränsad, menar Maria Olson.

– Det räcker inte med att göra en enkel uppdelning där exempelvis religionskunskapen tar hand om värdegrunden i högstadiet och gymnasiet, och att samhällskunskap tar hand om de statsvetenskapliga, sociala och sociologiskt orienterade frågorna. Då riskerar demokratiundervisningen att bli knastertorr.

– För att lära demokrati behöver man också ta hänsyn till vilka särskilda miljöer och sammanhang som eleverna befinner sig i. Är det ett högstadium i Grängesberg, en förskola i Sölvesborg eller  ett gymnasium på Södermalm? Vilka värderingar råder lokalt och vad får man säga och inte säga i den lokala miljön?

– Som lärare måste man släppa fram och resonera om vissa åsikter som man nödvändigtvis inte själv delar, för att bygga upp en grundläggande tillit till och respekt för  alla elever i olika ämneskopplade diskussioner.

– Bedömningsfrågan om elevers nivåer av demokratilärande är, inte minst med tanke på var någonstans skolan är belägen, svårare för undervisning för och genom demokrati jämfört med att bedöma deras kunskaper om demokrati.

– Om eleverna uppfattar att deras åsikter, attityder och värderingar bestämmer betyget så motverkar det demokratilärandet. Då har man en åsikt som man håller för sig själv och en annan som man delar i undervisningen.

Aktuella val

Konkreta exempel på didaktiska metoder för undervisning för och genom demokrati är inlevelsebaserade, som exempelvis studiebesök eller rollspel, där eleverna får sätta sig in i olika perspektiv.

Aktuella politiska val kan tas tillvara i undervisningen.

– Du måste i undervisningen möta eleverna där de är, där de befinner sig, och det gäller även skolval som arrangeras inför val till riksdag och så vidare. Från lågstadiet och uppåt kan man som lärare – oavsett om det är kemi, biologi, fysik, matematik, ekonomi, sex och samlevnad, idrott och hälsa eller något samhällsorienterande ämne låta eleverna ta reda på varför partierna lyfter fram vissa frågor. Varför är exempelvis skola och vård viktigt för det partiet eller den organisationen? Varför lyfts skogen och skogsbruket på det sätt det görs av den representanten? Vilka miljö- och hållbarhetsaspekter kommer fram i representantens beskrivningar? Vilka alternativa aspekter och perspektiv kan lyftas fram som representanten inte lyfter fram?

”Om man som lärare vill låta eleverna ta ställning till samhällsfrågor som är ideologiskt, religiöst eller politiskt färgade på andra sätt än genom skolvalet, behöver detta göras mycket varsamt i ämnesundervisningen.”

– Det finns exempel när skolval på gymnasier har ett mycket lågt deltagande och det kan antingen ses som en brist  på elevengagemang  eller som ett stort elevengagemang. Oavsett vad behöver läraren förbereda inför, och följa upp skolvalet.

– Om man som lärare vill låta eleverna ta ställning till samhällsfrågor som är ideologiskt, religiöst eller politiskt färgade på andra sätt än genom skolvalet, behöver detta göras mycket varsamt i ämnesundervisningen. Samtidigt krävs en genomtänkt idé. Målet bör vara att eleverna ges utrymme att erövra politisk medvetenhet. Det är något långt mer djupgående än politisk kunskap och politisk förståelse.

– Ett sätt är att bjuda in olika religiösa, politiska eller civilsamhälleliga företrädare i undervisningen. Sådana besök kräver att elever inte pressas att behöva uttrycka egna perspektiv, åsikter och förhållningssätt om de inte vill – för att inte riskera stigmatisering.

Bedömer utifrån egna erfarenheter

Maria Olson menar att eleverna bedömer budskapet utifrån egna erfarenheter och idéer, men även utifrån företrädarens trovärdighet.

– Både graden av öppenhet i klassrummet och dynamiken i elevgruppen inverkar på utfallet av besöket, visar forskning. När man som lärare tar in politiska partiföreträdare i ämnesundervisningen är förarbetet och uppföljningen lika viktig som besöket: duckade politikern för någon fråga? Varför då? Man kan också låta eleverna förbereda frågor oberoende av parti i undervisningen, vare sig den är kopplad till skolval eller inte, för att få ett annat perspektiv på vad som sägs. Det viktiga är att eleverna upplever att politikundervisningen angår dem, att den berör, är livsnära.