Forskare: ”Engagemang behöver inte gå via motivation”

Efter en inledande intervju om motivation och engagemang fick tolv lärare på skolor i fem kommuner, från grundskola till gymnasium, föra dagbok över slumpvis utvalda elever under flera lektioner. I dagböckerna fick lärarna uppskatta elevernas engagemang i interaktion med lärare, elever och material som exempelvis uppgifter och böcker. Därefter intervjuades lärarna igen. Intervjuerna var utformade som dialoger där forskaren också ledde läraren till att utforska motivation, engagemang och begreppet disengagemang.

– Det finns en uppfattning att om eleverna är högt motiverade så kommer de klara skolan oavsett om skolan brister eller om det blir rörigt i klassrummet eller om det är något med materialen eller lärarna eller lärarbyten eller så. Problemet är att det inte är majoriteten av eleverna vi pratar om då, säger Nina Bergdahl som är biträdande universitetslektor vid Akademin för lärande, humaniora och samhälle vid Högskolan i Halmstad. Nina är också tidigare lärare i svenska, engelska och historia. Hon har genomfört flera studier som undersöker engagemang och motivations betydelse för lärande och hur det uppfattas av lärare och elever.

”Engagemang behöver inte gå via motivation”

– Jag vill synliggöra att engagemang kan man påverka direkt! Engagemang behöver inte gå via motivation.

– Om lärarna lägger mycket energi på att motivera eleverna med förväntan att det automatiskt ska bli engagemang riskerar lärandet att utebli om det där engagemanget inte skapas. Om bryggan mellan motivation och engagemang inte fungerar kan jag som lärare uppfatta det som att ”jag har gjort mitt” och att det inte går att göra något åt de omotiverade eleverna.

Begreppsmedvetenhet

Nina Bergdahl menar att lärare har stor nytta av att vara medveten om begreppen motivation och engagemang och hur de samverkar.

– Ett konkret exempel är från en studie där läraren gav eleverna i uppgift att konstruera ett fordon. Eleverna upplevde det som väldigt roligt och motivationen var hög hos eleverna. Men när själva konstruktionen skulle genomföras var det bara ett fordon som skulle byggas per grupp och det blev en ojämn distribution av arbetsinsatsen vilket gjorde att bara någon enstaka per grupp blev engagerade i uppgiften. Då behövde läraren tänka om för att få fler engagerade.

– Det går att justera och utforma undervisningen så att den engagerar eleverna och det finns strategier för det. I lektionsplaneringen kanske läraren skulle dela in i mindre grupper i fallet med fordonet eller fördela om på något sätt så att alla blev praktiskt delaktiga.

– Ett annat sätt är att fokusera på hur man designar för engagemang. Om det till exempel finns elever i klassrummet som är lite osäkra i klassrummets dynamik så kan jag som lärare plocka in ett spel med turtagning, att lyssna på andra och samspela rättvist, som ett moment där man tittar på varandra och eleverna får ett erkännande.

– Eleverna kan känna en trygghet i att ha den här typen av interaktion. Samtidigt leder det vidare. Med elementet spelskapande bygger man också ett förväntat framtida engagemang, som sträcker sig utanför klassrummet. Eleverna både inom klassen och i parallellklasser kan spela och prata om det. Det kan bli ett gemenskapsbyggande som skapar socialt engagemang i skolan och socialt engagemang i lärande.

Relationen mellan begreppen

I studien med de tolv lärarna som förde dagbok och intervjuades undersöktes aktivt begreppen motivation och engagemang och deras relation. Från att hälften av lärarna använde begreppet engagemang, snarare än motivation, när de talade om elevers lärande under den första intervjun ökade andelen till tre fjärdedelar av lärarna i den andra intervjun med Nina Bergdahl och hennes forskarkollegor.

– Lärarna frågade sig i högre utsträckning vem som egentligen är engagerad, om undervisningen verkligen stimulerar engagemang och vad engagemang är. Användningen av begreppet motivation, för att tala om engagemang, minskade vilket vi tolkar tyder på att de såg möjligheter att engagera utan att först motivera.

I studien resonerade forskarna också med lärarna om begreppet disengagemang som innebär att eleven är direkt oengagerad och drar sig bort från lärandet.

– Det är inte ett särskilt ofta använt begrepp i svensk forskning, men jag ser flera anledningar till att det är relevant och användbart. Lärarna som förde dagbok började också reflektera över det och använda det för att beskriva undervisningen.

– Ett sätt att visa på behovet av begreppet disengagemang är om man ser frånvaro som brist på engagemang. Är närvaro därmed engagemang? Nej, det är mer komplext än så.

– Just den studien avsåg undervisning online och disengagemang visar sig då tydligt i analysen när en elev inte längre följer lärarens undervisning utan i stället tittar på en annan skärm eller riktar uppmärksamheten mot något annat. I ett klassrum kan det vara svårare att upptäcka.

Saknade kunskapen från sin lärarutbildning

De flesta lärare i studien uppgav att de varken fått kunskap om engagemang eller disengagemang under sin lärarutbildning eller senare fortbildning.

– En slutsats av studien är att det är viktigt att lärare har kunskap kring hur de kan designa engagerande lärandeaktiviteter och att lektionsdesignen är elevcentrerad, att eleverna har något att göra under hela lektionen. Det här blev de mer medvetna om under studien.

Att lärarna i studien i en dialog intervjuades och resonerade om motivation, engagemang och disengagemang ledde till att de i högre utsträckning själva tog upp och använde begreppen, konsekvenser och resultat av både engagemang och disengagemang. De lärare som undervisats om motivationens betydelse förlitade sig mer på hur de kunde motivera eleverna till lustfyllt lärande genom att entusiasmera, i stället för att tänka kring hur undervisningen kan utformas för att påverka elevers engagemang i lärande.

– Att lärare upplever att de har förmågan att påverka elevers engagemang, inte bara genom att vara entusiasmerande och stimulera motivation, och att de kan identifiera när lektionsdesignen möjliggör passivitet och disengagemang, är avgörande, menar Nina Bergdahl.

Circumplexmodellen

Resonemangen och reflekterandet över begreppen, under intervjuerna och när de skrev dagbok, gjorde också att lärarna utvecklade en större förståelse för hur elever visar engagemang. Bland annat fick de i uppgift att mäta elevers engagemang, med en skala från ett till fem, i dagboken.

– En lärare som tolkade en elevs tystnad som brist på engagemang kunde upptäcka att det inte stämde.

Ett sätt att illustrera hur engagemang visar sig hos elever är med en cirkelformad illustration, en så kallad circumplexmodell, där olika upplevelser ordnas i en cirkel utifrån hur de liknar eller skiljer sig från varandra. Det som ligger nära varandra hänger ihop mer, och det som ligger mitt emot varandra är motsatser.

– Den hjälper till att få syn på olika typer av emotioner som eleverna rapporterar samtidigt. En elev kan rapportera neutralt emotionellt engagemang och samtidigt positiva indikatorer av engagemang som nyfikenhet, intresse och annat som kanske inte syns, men kan samexistera.

Circumplexmodellen.

I en pågående studie använder Nina Bergdahl circumplexmodellen för att undersöka engagemang hos elever i årskurs 7 som skapar egna spel med hjälp av AI. Studien visar att spelskapandet väckte engagemang som sträckte sig bortom klassrummet och att det sociala sammanhanget hade stor betydelse för elevernas engagemang.

Brist på socialt enagemang

En annan aspekt av engagemang undersökte Nina Bergdahl 2020 i en studie med 410 elever. Då framstod bristen på elevers sociala engagemang som mest bidragande till elevernas problematiska frånvaro.

– Vi som lärare kan behöva påminna oss om hur värdefullt det sociala engagemanget är för elever. Vi behöver ibland kliva in och stödja det. Eleverna behöver lärares närvaro och den bör prioriteras när det är praktiskt möjligt.